Aftonbladet – 8 december 1860, sida 2

förefaller trög som en padda då vi med otålighet vänta på något. Skuldfrid befallde sitt oroliga hjerta att vara stilla; hon uppbjöd hela sin förmåga att vara lugn, men det ville ieke lyckas. Hon lyssnade med glödande kinder till minsta ljud. Plötsligt ljöd ringklockan; det är han. — Steg hördes i salongen, dörrgardinerna upplyftades och — Anaise inträdde med ett bref, som hon öfverlemnade till Skuldfrid. Handen darrade som emottog och bröt det; der stod.dessa rader? Äfven i dag skall Skuldfrid vänta Lothard förgäfves, och i morgon — är hans heder så äckad, att han hvarken kan eller bör träda inför den qvinnas ögon, som offrar honom sin konstnärsära och vid hvars fötter han önskat att få dö. — En förbannelse hvilade öfver Lothard. Mot middagen inträdde Nathalie oanmäld till Skuldfrid, Den förtjusande grefvinnan såg sorgsen ut. Jag kommern, utropade hon, för att berätta dig en högst fatal händelse, som egt rum i går afton och vid hvilket tillfälle Canitz icke ådagalagt någon särdeles vacker karakter. Då har bändelsen blifvit betydligt vanstälc, sade Skuldfrid, som kände sig besvärad af grefvinnans besök. 3 Åhnej, icke det minsta; jag har den af det olyckliga föremålet för hans grofhet, din släginge löjtnant Aberney. Har Canitz förgått sig emot Tage? Så har han; och det inför en samling af trettio å fyratio personer. Detta är oförenligt med baron Canitz karakter, försäkrade Skuldfrid lifligt. Huru oförentligt det än är, så har det Jikväl skett. Flottans officerare hade i går afton en bjudn ng för några utländningar, dervid talet. fallit på eft fruntimmer, om hvilket Canitz yttrat sig helt olika med Aherney. Då