Aftonbladet – 8 december 1860, sida 1

men ej detta, Jag måste låta bonom på mig taga hämd för den skymf ban lidit. Men jag, jag säger dig att du och han iake få mötes såsom fiender. Det får, det kan icke skel Modren lutade sig till Lothards öra och hviskade deri ett par ord. Deras verkan på den unge mannen war ögonblickiig. Han stirrade ett ögonblick på henne, fattade sedan häftigt hennes händer . och mumlade med dof röst: Blott detta fattades! Derpå reste han sig och gick ett par hvarf öfver rummet, satte sig sedan åter vid hennes sida, sägande: Nu, moder, är det tid att du säger mig allt; och sedan — sedan ...... 3 är Modren började en lång berättelse, till hvilken Lotbard lyssnade med spändt intresse. Det var ett sorgligt blad, ryckt ur lifvets stora bok. . Vi låta natten gömma det och oå i stället att helsa morgondagen, Professorn satt just och drack sitt ksffe, då Jara öfverlemnade bonom:en elegant biljett. Betjenten väntade på svar. Aberney ögnade igenom de få raderna och ssd Säg bndet att Fram på förmi efvinnan Nath oudoir Iinbegripen i ett, lifigt samtal med den intagande qvinnan. Fru grefvinna, jag har med uppmärksamp 8 t chura jag eannerlii H art jag s all ga att Tage eget värde, att han lik ei 3 qvinna springer omkring och inviger undra i sina enskilda sorger. 3 . å Andra Glömmer H