gr sr FA bröder på andra sidan Östersjön, visligen förtegat. : Och härmed sammanknyta vi vår förste axknippa. . Agricola. Eg rg VN ANS Landshöfdinge-oembetet i Mariestad och dess utskänknings-resolutioner. Beträffande denna sak, hvilken, att döma af landsortspressen, ådragit sig mer än vanlig upppmärksamhet i landet, ha vi samtidigt mottagit en insänd uppsats, undertecknad nOintresserad hyresgäst i Mariestad, samt en ämnet behandlande artikel i Mariestads Weckoblad. Den ointresserade hyresgästen, söker visa, att landshöfdinge-embetets åtgärder icke stå i strid med gällande författning; men då vi såsom prof på hans styrka i lagtolkning anföra påståendet, att Liljegren sjelf (mannen som erböll utskänkningsrätt i Alehagen) måste hänföras till de andre vederbörande, som 23 5 i bränvinsförsäljningsförordningen bjuder skola höras, och då vidare han försvarar landshöfdingens afslag å en annan af alla vederbörande tillstyrkt utskänkningsansökan .lermed, att i den lokal, som der afsågs, troligen utskänkts finkel-bränvin, hvilket icke 1 Alehagen varit tillgängligt,, så förmoda vi att läsaren har en ungefärlig föreställning om halten af hans bevisföring och orsaken, hvarföre vi icke med hans af bittra tillmälen mot den första Aftonbladsinsändaren späckade uppsats belasta våra spalter, särdeles som insändaren är för oss anonym -och vi således icke kunna känna i hvad mån han är ointresserad. Men då vi gerna bringa till våra läsares kännedom hvad som på ett sansadt sätt andrages till förklaring och urskuldande af landshöfdinge-embetets i Skaraborgs. län ifrågavarande tillgöranden, så återgifva vi i stället i sin helhet den ofvannämnda artikeln i Mariestads Weckoblad. Den förbigår, såsom läsaren skall finna, den ömtåliga juridiska sidan af saken och håller sig i stället till hvad som tilläfventyrs må anses moraliskt rättfärdiga eller urskulda hvad som -tillgjorts. Artikeln ly-ler sålunda: I Aftonbladet för sistlidne torsdag åtta dagar sedan förekommer en artikel om den under sistlidne sommar idkade utvärdshusrörelsen i Alehagen vid Mariehol:a samt om den gifna tillåtelsen att der utskänka spirituosa, jemförd med vid tvenne andra tillfällen vägrad tillåtelse till sådan utskänkning. Om de inkonseqvenser och oformligheter, der omtalas, kunna vi ej yttra :oss; utan öfverlemna vi detta åt dem, det vederbör, eller som hafva närmare kännedom af förhållandena. Men då de flesta, som läsa artikeln i Aftonbladet, ej gerna, kunna deraf draga annan slutsats, än som om anläggningen i Alehagen skulle vara ett verk af egennytta hos hr statsrådet och landshöfdingen Weern, så anse vi oss skyldiga att protestera mot en sådan slutsats, uti hvilken den allmänhet ingalunda instämmer, som haft tillfälle på nära håll följa denna sak. Redan för halftannat år sedan hade vi anledning att i Weckobladet omtala en utmärkt vacker anläggning,, nemligen de af statsrådet Wzern vidtagna åtgärder till Alehagens försköning samt isynnerhet dess upplåtande till allmänhetens fria begagnande. Den stadsboernas tacksamhetsförbindelse till statsrådet för ett sådant verk, som vi redan då ansågo oss böra uttala, har derefter blifvit allt större och större, i det statsrådet under den sedan förflutna tiden nedlagt ständigt nya kostnader för den vackra parkanläggningens fulländning. Också har Alehagen under begge dessa somrar varit en kär tillflyktsort för Mariestads invånare, då de velat på en stund utbyta stengatan mot det gröna: helgdagarna flitigt besökt af alla samhällsklasser, söcknedagarne af dem, som då bafva tid till promenader. Vi tro oss icke säga för mycket, om vi påstå, att det icke fins någon mariestadsbo, som ej anser samhället stå i stor förbindelse till statsrådet Wern för parkens anläggning och upplåtelse. Hvad angår utskänkningen, så är det här väl kändt, att statsrådet i våras försökte att förmå någon värdshusidkare att öfvertaga den till hvilopunkt för de promenerande uppförda paviljongen, för att der servera kaffe, tå, sodavatten, lemonad m. m. Men detta vfile man på inga vilkor befatta sig med, om man ej finge sälja punsch, d. ä. finge utskänkningsrätt. Att statsrådet slutligen medgaf sådant, synes alltså (åtminstone är denna åsigt här allmän) hafva skett af ackommodation, af eftergifvenhet för hvad värdshusvärden af erfarenhet ansåg nödvändigt, om allmänheten skulle finna någon riktig trefnad på platsen. Vi hafva alltför ofta yttrat våra åsigter om önskligheten af bränvinsförsäljningens inskränkning, för att behöfva misstänkas såsom vänner af utskänkningsrätten vare sig på Alehagen eller på något annat ställe. Vi tvärtom beklaga på det högsta, att nationalsederra äro sådana, att ett serveringsställe utan spirituosa af det vida öfvervägande antalet herrar, anses med ett förnämt förakt. Vi beklaga äfven den ackommodation, som uti ifrågavarande fall lämpat sig efter en sådan nationalfördom; och det så mycket mer, som vi förut haft anledning glädja oss deröfver, att statsrådet Wern gjort slut å den ända till hans hitkomst i länets städer råHände osed, att hvarje handelsbod var ett minuteringsställe för bränvin. Men väl vetande, att vi med våra rigoristiska åsigter i bränvinshandelsfrågan: tillhörå minoriteten, hafva vi ansett såsom en pligt mot sanningen att med de få ord, vi hår yttrat, söka bidraga till den nu ifrågavarande sakens riktiga bedömande. andra sidan, och såsom ett prof på det intryck de framlagda fakta gjort hos ointresserade läsare böra vi nämna, att: Götheborgs Handelstidning, som under rubriken Rättvisa och opartiskhet i Skaraborgs län i korthet redogör för det hufvudsakliga af den till oss insända artikeln, beledsagar berättelsen n ed uttryck af det skarpaste ogillande och bland annat tillfogar: Vi vilja ej mycket kommentera ett förfarande, der reflexionerna göra sig sjelfva, men vi kunna ej undertrycka vår häpnad och bedröfvelse öfver att se denne landshöfding, f. d. statsrådet Jonas Wern, invecklad uti en sådan affär. Det är dock beklagligen icke det enda drag af honom af besynnerlig beskaft fenhet, som komfnit till våra öron. Så hafva vifrån en aktad person, som garanterat oss uppgiftens sann-färdighet, blifvit uppmanade att anmärsa mot det sätt, hvarpå landshöfding Wern utdelat bränvinskon trollörsbefattningarne i länet. Så lärer en nyligen från Carlberg utgången underlöjtnant blifvit förordnad till kontrollör med högsta arfvode: så har landshöfdiogens inspektor och embetets kanslister blifvit hugnade med samma befaitningar, allt under det att der finnas förtjente män, hvilka skulle kunna lika väl sköta nämde befartningar, och för hvilka arfvo det skulla vara af mycket värde. Handelstidningens uppsats afslutas med några ord, dem vi förbigå, enär den skärpa. som i dem är inlagd, Bynes grunda sig på en större detalj-kännedom rörande förhållandena 1 Sraraborgs län, än den vi ega. i Till Dagligt Auenarda, som uttrycker förvåning deröfver, att den till nämnde blad in Jr EA 2 TI LIL ff ARN HÖFC