Aftonbladet – 7 december 1860, sida 1

verseende. Jag hvarken vill eller säkta mitt uppförande, jag kan blott beklaga att löjtnant Åberney och jag gifvit er ett så klent begrepp om enigheten hos svenska flottans officerare. Det gällde en aktningsvärd qvinnas heder, se der min enda ursäkt. Icke några ursäkter, master Canitz, ni har har handlat såsom en man af ära. Då endast vapnen kunna bilögga vår tvist har jag likväl en uppfordran till alla våra kamrater, den att hvad som pässerat stannar emel:an oss här församlade.n Vårt hedersord derpån, blef svaret. Lothard bagade sig för sällskapet. Derpå ände han sig till berättaren af den skandalösa historien, med de orden: Herr löjtnant, ni har upprepat saker, dem andra meddelat er och för hvilkas sa dighet ni icke kunnat gå i borgen. Detta är idrigast sagdt obetänksamt; isynnerhetdå det gäller ett fruntimmer. RBidderligheten bjuder att försvara, icke att anfalla qvinnans ära. De obehagliga följder er berättelse fört med sig skola helt säkert lära er att vara försigfigare, då ni nästa gång gör er till sagesman af hvad andra sagt Den stackare berättaren såg högst be rad ut, Han kände att han spelade en ig rol. Detta medvetande gjorde ho d mot -Loihard, som nu endast bif gra ord om, att han och Aberney, varande fredsstörarne, borde aftö i att de icke förhindrade de öfriga att ni den glädje, som genom dem blifvit afbruten.