Aftonbladet – 7 december 1860, sida 1

uppmana er att uppfylla hederns foräringar! Hörde ni ej att det är en aktningsvärd qvinnas rykte man lättsinnigt vågat leka medil Han tog ett steg emot Tage. ? Denne reste sig upp helt och hållet beherrskad af demonerna i sitt inre. Han såg med kallt hån på Lothard, sägande: ; Ni bedrager er, löjtnant Canitz, jag är icke beslägtad. med madame Dorbino, åtminstone skall jag aldrig hädanefter erkänna en dylik slägtskap. — Jag hvarken kan eller vill försvara den, bvars lefnadsöden och äfventyrjag icke känner och på hvars ära finnas så många fläckar. Lotbard hade en gång sagt till Tage: Hända hvad som helst så skall jag aldrig I förgripa mig på er person, och likväl gaf han Tage nu ett skymfigt slag i ansigtet;ljudet deraf utgjorde punkten till den uttalade meningen. På denna, man kunde säga, medvetslösa handling följde ett verkligt tumult. Engelsmännen gingo på Lothards sida, madame Dorbinos belackare på Tages, Lothards handling kräfd2 upprättelse. Vid orden vapen, timma, etc., vaknade Lothard upp liksom ur en dröm. Hvad hade han gjort? Brutit en föresats, framkallat en utmaning och det oaktadt han en gång förklarat att han aldrig skulle, kunna förmås dertill. Han hade förgått sig, dödligt förolämpat en kamrat och denne kamrat var Tage. Han hade låtit dessa främlingar bevittna ett dylikt. uppträde emellan tvenne svenska officerare. Lothard önskade att med år af sitt lit kunna återtaga I det besinningslö:a slaget. Illa-hade han försvarat Skuldfrids beder genom att gifva an ledning till en dylik skandal, som ovillkorli gen på ett eller annat sätt: skulle kringspridas Det var länge sedan Lothard med ånger behöfde tänka på en öfverilning. Han insåg kvil g att han icke för ögonblicket försom försonade hvad som JUL änd till en ännen, med fullkomligt återvunnet lugn :J För det obehagliga uppträde, -hvartill ni blifvit vittnen, måste jag utbedja mig ert öf