Aftonbladet – 7 december 1860, sida 1

SKULD OCH OSKULD.) BERÄTTELSE AR MARIE SOPHIE SCHWARTZ. Skall jag tillgifva att du förvandlat mig till en elåndig usling utan framtid, utan hopp, utan mål för min tillvaro? O, Skuldfrid, nå ej den högste straffa dig! Du har på ett förfärligt sätt bedragit mig. Tage störtade ut ur rummet sprang upp i afsigt att skynd Aberney höll henne qvar med d Stanna! Smärtan gör honom förvildar hans sinne. I morgon skall han med mera lugn och sgansning bedöma sitt uppförande och sin egen ställning. föFarbror, kan jag bandla annorlunda? — MNej, mitt barn, det kan du icke. Endast ömsesidig kärlek. bygger hfslig lycka. Der den ej finnes är fåfängt att hoppas på någon sällhet. Bättre då att Tage nu lider af sina tillintetgjorda förhoppningar; han skall en dag trösta sig öfver dem; ingentingskal fö må ersätta bonom ett Jif utan kärlek, fran släpadt vid sidan af en maka,som ej älskar.s Något sedaare aflägsnade sig professorn. Aldrig är menniskan större egoist än då hon är kär. Alla Bönnes tankar och känslor äro då koncentrerade, omkring ett enda — föremålet. Skuldfrid glömde det pinsamt intrycket af Tages ord, den känsta af sorg hans smärta qvarlemnat, för tatkarpa på Lotaard, och hon gick att smeka buketten hon aftonen förut fått. z E Skuldfrid Då Tage i förtviflan rusade från Skulåfr tog han vägen till Nathalie. Detvar en bal timma efter det Lotbard lemnat henne. Tages inträde till grefvinnan hade hon i sitt ansigte ett mildt men detta förs fick se honom. Hvad i Guds namn har bändtb utropade 7) SÄA. B. nr 237—242, 244—246, 218—260, 282-284, 288 och 287, ? ögonb td hov