Aftonbladet – 6 december 1860, sida 1

a sättet moget, och derföre att saken kraftigt understöddes af den offentliga pressen. Är allmänna tänkesättet moget i afseende på representationsreformen? Man svarar: icke en tänkande person på tusen bestrider behofvet af representationens ombildning. Göres yttermera vittnesbörd behof, så aktgifve man på den omständigheten, att icke ens på sådana håll, der, af skäl vi ofvan antydt, med fog kan misstänkas, att reformnitet icke är så helt och hållet uppriktigt, bestridas den nuvarande representationens brister och nödvändigheten att dem undanrödja: Men den tändande gnistan? Hafva vi icke den uti de båda folkvalda ståndens uppträdande? Och det lörer knappast kunna nekas, att huru mycket man än från ett visst håll försökt för att förlöjliga och förhåna detta uppträdande, för att förringa betydelsen deraf och på hvarjebanda sätt blanda bort saken, så har dock gnistan tänd!. Eller hvarifrån eljest den rörelse inom hela den svenska pressen, som vi bevittna? Hvarifrån dessa meningsyttringar — de allra flesta för reformen, knappast någon enda emot dess behöflighet — från alla de pressens organer, som deltaga i den offentliga diskussionen? Hvad är det alltså, som återstår, för att Pväckelsen? skall hafva lika god framgång som den, hvilken ofvan tagits till jemförelse? Det är — pressens medverkan, kraitig, enig och bestämd. Naturligtvis är icke hela pressens understöd att påräkna. Ett bestående, så mäktigt söm det, hvilket här skall undanrödjas, kan alltid påräkna försvarare. Men ett sådant motstånd har ingenting att betyda. Folkets sunda instinkt säger det tillräckligt, af hvilka bevekelsegrunder det ledes, det må framträda under hvilken förklädnad som helst. Så mycket vigtigare är deremot, att enighet eger rum mellan dem, hvilkas nit för frihet och framåtskridande står utom allt tvifvel. Betänkligheter från deras sida skola, äfven om de behaga halft ironiskt kalla sig sjelfve grå, lätteligen alstra tveksamhet, missmod och söndring, och det är just på det sättet, som man kan förhindra reformrörelsen att bära frukt, och gifva, såsom vår Göteborgskollega yttrar, reformens motståndare nytt stöd för deras påståenden att nationen är hkgiltig för representationsfrågan och att all beifran af densamma utgår från ett fåtal af brushufvuden eller omstörtningsmän. . För att förebygga en söndring, ledande till följder, för fosterlandet så föga önskvärda, är det af vigt, att man gör sig klart reda för förhållandet mellan rörelsen för den stora reformen och de hvilande förslagen till partila grundlagsändringar. Vi skola härnäst upptaga denna sida af ämnet. S ER