Aftonbladet – 5 december 1860, sida 2

icke vara sinnad att höra; derföre gör jag klokast uti att aflägsna mig Sara reste sig upp. Du vill icke lyssna till ett förständigt råd, tillade hon och såg på Skuldfrid, som blek och kall stod framför henne. Icke nun, svarade Skuldfrid. De af moster uttalade orden göra ännu ondt här. Hon lade handen på hjertat. f Du besinnar icke hvad jag skall erfara då... .. : Moster, säg icke något mera. Spänn icke bågen högre. Skuldfrids utseende var sådant att moster Sara fann för rådligast att aflägsna sig. Tage kom för att föreslå Skuldfrid att göra en promenad; men hon antog ej förslaget, utan förklarade att hon behöfde vara allena. Den dagen tog Skuldfrid icke emot någon, utan förblef innesluten i sina rum. Då Tage, kom ned ifrån Skuldfrid sammanträftade han med Lothard i Nathalies förstuga. Lotbard såg efter honom och tänkte: Han kommer från henne — om Nathalie gkaulle hafva rätt. — Omöjligt, ödet kan icke så gräsligt plundra mig -på lycka, tro och bopp., Han ringde på Nathalies tamburklocka. Under det moster Sara rustade sig att gå till. Skuldfrid och uppvakta henne med sin straffpredikan, hade Natbalie afsändt tvenne bref; det ena till doktor Wagner, innehållande dessa ord: Herr doktor! Så fort ni inhändigar detta så besök Nathalie Benstein. Det andra var till Lothard och lydde sålunda: Herr baron! Om er tid det medgifver så besök, mig i dag på förmiddagen. Ni finner mig bemma vid ett-tiden. Med all aktning Nathalie Renstein.