Aftonbladet – 5 december 1860, sida 2

Doktor Wagnern, anmälde betjenten. Dok torn inträdde: Välkominen, herr doktor, jog Har red otåi lighet väntat er, sade Nathalie. Är grefvinnan sjuk ? frågade Wagner med ett fint leende, fattade den lilla vackra hån. I den och lade fingret på pulsen. Er puls gör nära hundra slag i minuten. Ni har feber. Möjligt; också har jag skickat bud efte er, men lemna min feber tills vidare: Grefvinnan satte sig och gjorde med handen en inbjudande rörelse åt läkaren att taga plats. Minnes ni vår första bekantskap ? började I Nathalie. Ombord på fregatten Carolina. Mer än väl. Jag hade den lyckan att vara grefvens läkare under resan. Det är öfver två 8r sedan dess, och under den tiden har ni uppehållit er i Sverge.n Ja, och förlidne sommar hade jag lyckan att sammanträffa meder i Skåne hos grefve under ert vistande i den grefliga: familjen. s Jag var sjuk och ni botade mig.. Hvad är hennes afsigt med detta upprepande af saker som jag känner? Man: får lof att göra ett litet direkt utfall, så kan jag bättre få se hvad hon har i kikaren, tänkte doktorn; högt yttrade han: Er sjukdom var endast en följd af dåligt lynne; men annorlunda var med unga Aberney. Han höll på att tillsätta lifvet för att rädda — er handske.n pPåminn mig icke om alla de dårskaper han den tiden begick, sade Nathalie otåligt. Det gäller icke honomp, tänkte doktorn. När anlände ni till hufvudstaden? frågade grefvinnan, afbrytande samtalet tvärt. För en månad sedan.n Huru länge stannar ni här?)