mot det vackra barnet, som i dag föreföll vackrare än någonsin. Kom och sätt dig, älskade moster! Bjertig tack för det moster ändå kunde besluta sig beträda en sångerskas boning. Skuldfrid höjde hotande fingret. Det var allt bra illa sagdt, att icke vilja träda öfver min tröskel så länge jag var aktris. F yDet var rättvist, inföll Sara skarpt; att jag är hör kommer endast deraf att jag fast beslutat att du icke får, i:ke skall fortferande vara en teater-.menniska. Gumman talade med så mycket Btertryck att hufvudet runkade. Moster ämnar således leverera batalj., utropade Skuldfrid muntert; men det är icke ridderligt att så der oförberedt anfalla en motståndare. Tänk om moster så öfverrumplade mig att jag sträckte gevär. Sara stirrade en stund på Skuldfrid alldeles bringad ur koncepterna af hennes munterhet. Vanligtvis när Sara gjort sina småattacker, svarade Skuldfrid, antingen icke alls eller ock med-en något kall och afvisande ton. Du skämtar du, återtog Sara, men jag skall säga att jag icke är hitkommen för skämt, utan för att tala rent allvar och af dig fordra räkenskap. för det lif: du fört och förer. Hvad är det i mitt lif-som jag skall göra räkenskap för?, Ännu log Skuldfrid helt skälmskt. Hvåll det är frågar du. Moster Sara släs tade och slätade på sin klädning. Är du ej skiljd från din man? IFPir dn icke sedan tillåtit dig åtskilliga afvikelset från det sedliga?, Skuldfrid utbrast i ett klingande skratt. Hvad i Guds namn är det moster säger? Är jag skiljd ifrån min Skuldfrid kunde icke fo Ot höjd af lä kunde reta ett f utropade bon med af Å Ja så, Enoeh 45 tter vårdar sin heder så att bön s åt de ärerörande saker man förebrår henne, Du vr! likväl skyldig. din fars namn mera akoneg Och du