De sköna och snillrika böra spela hängifna och goda, ifall de vilja herrska öfver oss med kärlekens allmakt. Vi tro att Lamartine har rätt. Nathalie hade åtminstone vunnit mera genom den rol bon nu utförde, än alla dem hon hittills spelat. Hon hade förvärfvat sig Tages aktning, beundran och tillgifve. het. Skulle hon kunna behålla denna vinst? Ja, så länge han trodde på det hon ville synas vara. Några dagar efter den landiliga utförden, var det en af dessa då menniskorna tyckas gripna af ett formligt raseri att göra lifvet så obehagligt som möjligt för hvarandra. Moster Sara vaknade med den föresatsen att begifva sig af till Skuldfrid och tala reson vid henne om teaterlifvet. Hade icke moster Sara nu åter hört de allra förskräckl gaste rykten. Fröken G-..., mamsell D.... och fru F... alla hade hvar och en i sin mån bidragit att upplysa Sara, det madame Dorbino hade fört ett mer än tvetydigt lefnadssätt och att det endast var hennes slägtförbindelse med grefvinnan Renstein som någorlunda uppehöll henne i den allmänna aktningen och gjorde att hon bjöds i de förnämare kretsarne etc. Nog af, Sara iklädde sig en prydlig promenad-kostym och begaf sig helt tidigt, innan ännu Åberney blifvit synlig, till Skuldfrid.: Madame, ett äldre fruntimmer söker ern, sade Anaise till Skuldfrid och stack in hufvudet genom dörren till kabinettet. Hvad heter hon? frågade Skuldfrid, utan att se upp. Mademoiselle Hederman. Moster. Sara! Sku dfrid reste 5g genast och lade undan det Hon höll på att skrifva. Bed heune stiga in. Hvilken lyc bändelse får jag tillräkna: glädjen att se moster i milt hem? utropade. Skuldfrid leende och gick Sara till mötes. Min tillgifvenhet förer mig hit, svarade Sara, som trots sinä stora föresatser att vara sträng icke kunde afhålla sig ifrån att småle