r kärlek; jag var lycklig i min tro. Tyst, fbryt mig icke. Den som förlorat hoppat om lycka för egen räkning återstår det enlast att bereda hans, som bestulit en derpå; också erbjuder jag er mitt bistånd till befrämande af er förening med Skuldfrid. Jag. är wu er sällhets bundsförvandt, efter ni beröfvat nig glädjen att vara er lycka. Grefvinnans ögon beslöjades liksom af en tår. Nu följde några frågor från Nathalies sida om ställningen emellan Tage och Skuldfrid, om någon. förklaring egt rum m. m. . Tage gaf henne förtroende om hvad som rörde det närvarande, men förteg allt som, hade afseende på det förflutna och den roll Lothard spelat i Skuldfrids lif. Han nämnde icke en enda gång sin rivals namn, eller häntydde på honom, Han talade uteslutande om hvad som förefallit emellan Skuldfrid och honom sedan hennes. ankomst till Sverge, om att han sökt öfvertala henne afstå ifrån teatern och att han ännu ej velat af henne fordra uppfyllande af de gifna löftena, förr än Skuldfrid genom en längre sammanvaro med honom hunnit i minnet återkalla deras fordna tillgifvenhet för hvarandra. Nathalie afhörde honom uppmärksamt, men då han slutligen omtalade att han vid emottagandet af Nathalies bref varit fast besluten att gå till Skuldfrid och få sitt öde afgjordt, inföll Nathalie lifligt: Ni skulle dermed skämma bortallt. En brådstörtad förklaring komme endast att aflägsna er från Skul frid... Nej, ert beslut att först söka upplifva hennes ömhet är riktigate. Jag vill emellertid verka: för er, Ni skall, otacksamme, ändå blifva mig tack skyldig för er lycka. Ännu en stund räckte samtalet och då Tage aflägsnade sig ifrån Nathalie ansåg han henne för sin goda engel. Hans til!gifvenhet för henne var nu betydligt större och verkligare än tillförene. Lamartine säger någonstädes. jag vet icke hvar : Genom hängifvenhet och godhet eröfrar qvinnan våra hjertan, genom skönhet och snille berusar hon endast våra sinnen.