svarade Tage, som ganska riktigt insåg att härvär bäst att tala ärligt. : Nicville således för stundens uppsvallning tillnätra er Mitt hjerta, och sedan ni lyckats, lemna det, såsom en leksak den der icke mera rokdå ons Grefvinnan böjde ned bufvudetoch gömde ansigtet i händerna. Det såg utsom hon grät. h.kages: belägenhet var allt annat änangenäm, isynnerhet. som Nathalie tycktes vara Skuldfrids bästa vän. Dessutom att så der se den qvinna gråta, som länge varit ett eftersökt föremål för hans RÖRS var något som alldeles förbryllade Tage. Dessa tårar säde honom ju att Han vunnit det pris, hvarefter hat så ifrigt sträfvat. Att det nu mera icke egde samma värde som förr, var endast något söm gjorde hans ställning ännu bryds sammare. Han böjde ett knä för: grefvinnan, stammande meds upprörd röst: Hör, och döm mig sedan. Jag vill-ingenting. höra, hviskade Nathalie, och. lyftade upp. sitt nedböjda hufvud, blickande med ömhet på Tage; jag vet ju allt, jag vet att ni af. hela er själ älskar madame Dorbinos Er lycka är att få-förena ert öde: med hennes? — Tage fattade grefvinnans händer och kysste dem, hviskande: F Förlåt; -men jag har älskat Skuldfrid sedan mitt fjortonde år. nÄlskar hon :er? frågade Nathalie och drog undan händerna: En gång gjorde hon det; en gång gaf bon mig löftet. om;sin: hand och sin. tro; sedan dess hafva vi varit åtskiljda i flera år och nu—— Fruktar ni att hafva förlorat hennes hjerta. Det gifves stunder då tvifvel och missmod uppfylla min själ. A Stig. upp Nathalie stödde hufvudet med en smärtsam rörelse i handen, liksom hon icke förmått hålla det uppe. Jag har alltsedan jag första gången såg er tillsammans med Frida gissat hemligheten. -I går stod den fullkomligt klar för mig. Nathalie suckade. Upptäckten var smärtsam; jag hade trott på