Nå välj om Nathalie älskade honom, om han ekats ingifva henne kärlek, hvarföre skulle jan ej förmå återupplifva det innerliga barn lomstycke, som Skuldfrid hyst för honom? Åter log hoppet, åter hviskade sjelfförtroendet vänget smekandelöftetill hans bjerta,yoch då Tage, efter efrömsorgsfulltoilett, begaf sig till otefvinnan, var häns ansigtsuttryck icke mera nedslaget, utan ögonen lyste af tillförsigt. -Ien förtjasande: boudoir fann Tage Nathaje klädd uti en Jenkely men smakfull mor gontoilett. Dåbhan inträdde, räckte bon ho: öm handen Med ett: intagande leende; fullt ömhet ock vemod, sägande: a -sVälkomrnen, trolöse riddare, som alldeles icke förtjenar att man intresserar Big för er! Ni är otacksam, man borde öfverlemna er åt ödets misshanidlingar. Tåpe fattade handen och kysste den med erivärma, som alldeles icke var spelad. Han var, tyvärr, en älltför villig: slaf åf ögonblickets intryck, att kunna handla annat änefter dess impuls: -saeee sl hvad fall, grefvihna, har jag förbrutit mig mot er? sade Tage, och sätte sigi en fåtölj, dei ban droghelt nära soffan; hvaruti den intagande qvinnan satt. 7 Ock det frågår ni?, Natbalie såg på:honom med väl speladt allvar. Huru många gånger Har ni under löppet af de. två sednare åren sagt att ni älskade mig?.: Huru mAåtga epistlar har ni ej skrifvit, -deruti ni talar om att jag Var den endastjernan, som fanns påver lefnadsbhimmel, att ni tillbad migit 5 Tage såg litet besvärad ut. Nathalie fortOri : Tänkte ni hvad ni skref? Kände ni hvad niMed edra ord tolkade? Löjtnant Aberney, svara mig ärligt -öch sbppriktigt; såsom . det höfves en man. Var det en lek ni dref med mig? Nej, grefvinna, det var icke någon lek. Det var då allvar; .det var såledessanning att ni älskade mig?v od Sanning i det ögonblick jag sade det