så gror yt SKULD OCH OSKULD.) BERÄTTELSE MARIE SOPHIE: SCHWARTZ. 18 Snyft r eten Efter en. qvalfull; natt helsade Tage mor-: gofidagen med dyster blick. Den landtliga. Wilygten hade stegrat Tages passion för Skuld-. id d-kammarmån den uppjagat hans. svärt-. sjuke: Datsbehag den inbillade. eröfringen af Nathalie skänkte hans fåfänga var försvunnet, ockismedslidelsefulls otålighet afvaktade han morgondagen för att rusa ästad till Skuldfrid ochi kärlekens och .hederns namn begära hennes .hand. ; Hanmåste till hvad pris som helst köpa sig rättigheten att träda -emellån Skuldfrid-och. den förhatlige Lotbard. Hon skulle blifva Tages, nödgades han än tvinga henne still uppfyllandet af. det löfte modren oeh kon en. gång: gifvit honom. Förr döden, för både Skuldfridsoch honom, än öfverlefvå det ögonblick då Lothard blef egaren af. den qvinna han till vansinne älskade. Så ungefär tänkte Tage, under det den vilda jagten af hang stormande känslor höll honom vaken. Morgonen .kom, och .med den åter beslutet att få sitt öde afgjordt. Å s Han höll just på att kläda sig, då professorns :gamla betj nt lemnade honom ett, bref. Det var en liten rosenröd, parfymerad och elegant biljett, hvars hela sirliga yttre antydde att den utgått från ett fruntimmers hand. Den vårdade: och . vackra. stilen på utanskriffen utvisade att en dam med bildning hade fört pennan. Tage bröt-den äfven genast. Huru sorgsen en ung löjtnant än är, så intresserar ho. nom-alltid en dylik uppenbarelse, ; som låter honom ana att. den hand, som skrifvit innebållet, är vacker; Den lilla behagsjuka bil: jettem var af följande innehåll: Bästa löjtnant, Aberney! ) Se AB ur 237-—242, 244-246, 248—260 och 262—284.