Aftonbladet – 4 december 1860, sida 3

kännagifvande sig villig beta:a de böter, som kuude komma i fråga, äfvenson han uppgaf sitt och Engströms namn, hvilka Enlind nu antecknade. På framställd fråga, om Andersson vid detta tillsile sagt till Enlind, att Engström varit den som förfördelxt honom, genmälde Andersson, att han blott sagt, det han trodde, att det var han, och kunde han så mycket mindre bärom lemna någon bestämd uppgift, som han för mörkret ej igenkänt den persons anletsdrag, hvilken slagit honom Vidare uppgaf Andersson, att poliskonstaplarne efter detta första besök hos Jansson aflägsnat sig, hvarefter han giek ombord på sin skuta. En stund derefter kommo likväl Enlind och ett par andra ned till honom och bjöd han dem då på öl och bränvin. Derefter uppgingo poliskonstaplarne åter och verkställde sjelfmant, utan uppmaning af Andersson, Engströms gripande. Vid detta sednare tillfälle var Andersson ej konstaplarne följaktig, utan hade han först secaare tillkommit, då han redan fann Engström uppförd på däcket af Janssons skuta. Enlinds uppgift. att Andersson följt honom till vaktkontoret, bestreds. Han hade kommit efter Enlind dit, för att se on: han skulle igenkänna Engström, och hade han vid detta tillfälle yttrat, att han ej å denne tänktc yrka något ansvar., Enlind anmärkte mot dessa uppgifter, att han vic det sednare tillfället, då han nedkom till bamner träffade Andersson derstädes; att denne då bad ho nom komma ned till sig; att Andersson varit polis konstaplarne följaktig, då Engström uppfördes pi däck, och att ban just varit den person, som vid detta sednare tillfälle upptändt ljuset, hvilken sistnämndåt omständighet Andersson äfven vidgått i poliskammaren, enär det stod i polisremissen.. AÄfvenså hadt Andersson sagt, art hav tyckte det Engström ej bord: shppa för så godt pris. Haremot invände åter Andersson, att Enlind e; träffat honom i himnen, att ban ej bedt konstaplarne komma ned till sig, utan hade de sjelfmant gjort detta, äfvensom ban fortfarande bestred, ati någonsin hafva bestämdt sagt, att Engström vari: den som förfördelat honom. Tillika uppgaf ban nu att ombord hos honom vid poliskonstaplarnes besök hade befunnit sig matroserna Schönbeck och Appel qvist samt skorstensfejaren A. Pettersson från Strengnäs. Extra poliskonstapeln Pettersson påstod, att det si tillgått, att Enolind gick ombord på Anderssons skuts och genom kappen rosxade till.denne att komma upp. men hade då Audersson bedt Enlind i stället komma ned till sig, hvilket ock skett. Poliskonstapeln Lund påstod, att Enlind ej. träffat Audersson i land, utav en matros, som utvisat hvar Anderssons skuta lår, hvarefter han dit nedgått. Enlivd, På grund af dessa stridiga uppgifter tillfrågad om han tr t Andersson i land, sade sig ej så noga nu minsas förloppet. Härpå hördes efter aflagd ed de inkallade vittnena, och berättade: Ytterberg, att han natten mellan den 20 och 21 haft vakten samt att han mellan skl. 11—12 visiterat den patrull vid Skultens gränd, till hvilken Enlind hörde, som dervid icke varit tillstädes. En stund derefter. hade han likväl inkommit på vaktkontoret och på Ytterbergs fråga, hvar ban hålli till, omtalade Enlind hvad som passerat samt uppgaf, att han varit på skutan, der han påträffat Eogström 1 kajutan, liggande sanslös. På Ytterbergs bemställan huru det var möjligt, att en person kunde ligga sanslös, som en stund förut, enligt ESlinds egen uppgift, sprungit rätt dugtigt, svarade Enlind, att karlen blott gjorde sig sanslös Ytterberg hade då tillsagt Enlind, att skrifva upp skeppares och vittnens namn samt kalla upp dem påföljande morgon, hvarefter Enolind afiägsnat sig. Klockan omkring half 2 hade Enlind återkommit, då han berättat, att han häktat Engström, och hade då Ytterberg frågat på hvad grund ban kunnat göra detta, hvartill Enlind svarat, att karlen skrikit och fört väsen. Ytterberg hade då frågat, hvarföre Enlind ej tagit in honom på vaktkontoret, utan fört honom i häktet, hvartill Enlind svarade, att Eogström varit våldsam samt att det samlats så mycket menviskor, att stor svårighet varit att få honom till häktet. kör Ytterberg hade Enlind sagt att Engström först inkommen dit uppifvit sitt namn, (en uppgift som står i strid med hvad Evlind sjelf i poliskammaren vidgått.) Likaså upplyste Ytterberg, att Andersson varit inne på vaktkontoret och sagt att han ej ville göra någet åtal mot Engström, eller bråka med honom, då han ej kunde förebringa någon bevisning. Konstapeln Sjöberg, som hade vakten i 14:de di striktet, hade hört flera signalblåsningar, me: oviss hvar oet var, hade han skuttat hit och dit, tills han mött extra Pettersson kl. omkring 1, hvilken uppmanat honom komma igen om en stund och hjelpa dem ett föra upp eh karl. Kort derefter hörde han ett skrik, då han skuttade. ned till hamnen, der han påträffade Engström, som lefde vålaisamt. Enlind hade då sagt: Du ser att karlen är våldsamn. Sjöberg bade frägat hvad han gjort, men fått till svar, att Enlind ansvärade för saken. Härefter hade han, på Enlinds tillsägelse, hjelpt till att bära Engström till häktet. Konstapeln Nordgren hade äfven hört signalerna, och slutligen i Skultens gränd påträffat Pettersson, som äfven bedt honom komma med och hjelpa till stt ta upp en karl. Nedkommen till skutan, der ett våldsamt stimm herrskade, gick ban ombord samt hörde då Engströms kamrater uppmana honom att följa med... På Enlnds tillsägelse, hade Nordgren biträdt med Engströms uppförande, men påminde sig icke ha frågat efter hvad han gjort. Konstapeln Lager hade hört skrik åt Riddarhustorget, hvarföre han sprang ditåt samt påträffade Enlind och de andra, bärande Engström utanför Bergstralska huset. : På Euolinds uppmaning hade han aäfven härvid biträdt, men icke frägat anledningen till karlens bäktande. fik Konstapeln Montelius hade varit kamrat med Lund i 12:te distriktet. Straxt efter kl. 12 hade Enlind kommit ut från vaktkontoret och: tillsagt Lund att tölja sig. Lund hade då bedt Montelius fortsätta patrullen i hans ställe, hvilket han oaksä gjorde omkring en half timma. Till följd af gifoa signaler, som Montelius hörde längre fram på natten, hade han begifvit sig från sin trakt framåt Riddarhustorget, der han påträffat sina kamrater, kommande med Engström. På uppmaning hade han då tagit i och hjelpt till; men han hade ieke neller hört anledningen till häktningen Engström, som synes vara en mycket medgörlig och beskedlig karl, anmärkte nu, att han möjligen skrikit, men hade förskräskelsen att blifva uppväckt ar sin sömn och oskyldigt släpad i häkte varit aunedningen härtill. På framställd fråga om de ansvarspåståenden han gjorde, förklarade Engström, att han önskade få 200 sdr för tidspillan och Binder, äfvensom 100 rr iersättning för sitt häktande, yrkande att den af de silltalace, som egde tiligångar, skulle gälda detta beopp. För öfrigt öfverlemnade han målt till laga rröfning af domstolen. Enlind begärde nu att få vistas på fri fot, åtminstone tills utslag kunde falla, hvilket bestreds såvä f allmänrea åklagaren, som af Ergstrim, och fann ätten sig ej kunna bevilja den gjorda framställaingen. Vidare begärde Enlind att få fångknektarneBlomberg och Enqvist hörda för vitsordånde deraf; ätt Engström ej varit nykter. Häremot invände allmänaa åklagaren, att då Eogsiröm tagits ombord, ligsande i sin kajuta, kunde det ej på målet inverka ifven om han varit öfverlastad — Enlind fortfor likväl i sitt påstående att få de uppgifna personerna hörsta. För protokollsjustering, ätvensom för inkaltande af matroserna Schöpbeck och Appelqvist samt skorstensfejaren Pettersson, uppsköts målet till den 10 Ån blifva qvar om bord till påföljande morgon, tilli i I