Aftonbladet – 1 december 1860, sida 3

a öv et det och riksdagsfrågor, men gör detta på et så otympligt och osammanhängande sätt oc är så blottadt för hvarje skymt-af qvickhe och rolighet, att det endast kän väcka för våning, buru någonting sådant kunnat komm ifråga att uppföras. Vi tro att både teater och stycket äro bäst tjenta med, att det uta: flera ord inviges åt glömskans välförtjenta ro UTRIKES Vi ha i dag med södra snällposten bekom I mit tidningar från. London af den 24, Paris Brissel och Berlin af den 25 samt Hamburg och Köpenhamn af den 26 Nov. äfvenson med finsk post tidningar från Helsingfors ai den 26 samt från Åbo af dea 27 November FINLAND. Från Wiborg skrifves den 19 November Sjöfarten kan numera anses afslutad för i år. Fartyg hemväntas visserligen ännu; men fiertalet af de egna hafva redan riggat al och ligga förtöjda uppe i hamnen, medan de främmande gästerna ute i Trångsund allt hvad de hinna sätta klutarna till för att ej bli vinterliggare. — Trafiken på de inre vatteniragen är likaledes i afstannande. De -störr rna ligga mestadels tillfrusna, ehuru kanalen på sina ställen åter blifvit farbar. I allmänhet har sommarn i affärsväg utfallit gynsam. BSärdeles nöjsamt resultat har Saima kanal gifvit. Ehuru de noggrannare officiella uppgifterna ännu ej kunnat bli synliga, och det således är svårt att på pricken uppgifva intraderna i detalj, tro vi oss dock komma verkliga förhållandet ganska nära, om nettobehållningen af kanalverket detta år uppskattas till inemot 320,000 mark. Det anmärkningsvärda fallet har inträffat, att ingen sädesimport till de inre vattendragen från Ryssland egt rum. Åtminstone skall ingen enda matta mjöl denna sommar gått uppför kanalen. Deremot kan med förklarlig belåtenhet omnämnas, att icke allenast ett svenskt och ett norskt, utan äfven ett holländskt fartyg denna sommar plöjt Saimavattnen och för första gången fört savolaks-karelsk spanmål å utländsk skuta utför kanalen till främmande land. DANMARK. En bondevän och ledamot af riksdagarne 1853—55, Gravers Pedersen Lundgaard, har blifvit dömd till 3 månaders fängelse för afgifvandet af falska intyg till beredande af brandförsäkring. I Silkeborg såg man natten mellan den 20 och 21 November på himlen det fenomenet att planeten Venus omkring kl. 14, 2 svällde ut till samma storlek som månan och kastade omkring sig ett rödt sken, liknande detaf en eldsvåda. Litet derefter bytte Venus om färg. och blef än grön, än svafvelblå eller gul. FRANKRIKE. Det den 24 sistl. Mars mellan Frankrike och Sardinien afslutna fördraget om Savoyens och Nizzas afträdande förbehöll i fjerde artikeln pröfningen och afgörandet af åtskilliga frågor, som voro en följd af afträdelsen, åt en blandad komitå. ÅA franska sidan utsågos dertill hr Adolf Vuitry, afdelningsdirigent i statsrådet, och å den sardinska grefve Anton Nonus de Pollone, senator. De ha förenat sig om ett förslag till artikel 17, hvilket den 4 Okt ratificerades af båda regeringarne och nu meddelas i Monitören. Den vigtigaste punkten deri är, att Savoyens och Nizzas andel-i den sardinska statsskulden blifvit bestämd till 4,500,000 fr. 3-procents sardinska räntepapper; räntan löper från den 14 sistl. Juni. Frankrike fordrar åt Sardinien lika ränteförskrifniovgar som i Zuricher-förslaget. Föröfrigtinnebåller artikeln föreskrifter, att Frankrike hädanefter skall utbetala pensionerna för de civila och militära embetsmän, söm blifvit franska undersåter; att det öfvertager den allmänna materialen, med undantag af materialen på några fästningar; att det inträder i de kontrakter Sardinien ingått o. s. v. BELGIEN. I Belgiska kammarens session den 23 November uppstod en ganska liflig diskussion, till följd af en interpellation, som f. d. utrikesministern grefve Vilain XIV framställde på den grund, att hertiginnan af Brabant och grefven af Flandern skulle ha knäfallit för kejsarinnan af Österrike vid hennes ankomst till Antwerpen, hvilket grefven ansåg på det högsta sårande för landet. Grefven yttrade sig på följande sätt: Mina herrar! Jag önskar framställa en interpellation till utrikesministern. Min anmärkning gäller visserligen blott en etikettssak, men dylika frågor äro, såsom I veten, ofta frågor om nationell värdighet. I dagens Moniteur läser jag följande: Så snart bantåget anländt, lemnade kejsarinpan den kungliga coupen och välkomnades af sina höga anförvandter. Man iakttog, att hertiginnan af Brabant och grefven af Flandern, utan tvifvel för att rätta sig efter det tyska ceremonielet, knäföllo, för att kyssa kejsarinnan Elisabetbs hand. Min herre! Jag var ej i Antwerpen och känner ej hvad som förefallit der, men ag påstår att detta är osannt, att det är omöjligt. Såsom utrikesminister har jag haft tillfälle att iakttaga hertiginnans värdiga skick och vet att hon ganska högt skattar äran att vara belgisk prinsessa. Ingen känner heller bättre än hon etikettens bud. Men dessa föreskrifva att furstar, prinsar och prinsessor knäböja endast för den högste pontifex. Blott en gång i sin lefnad gör den prinsessa, som förmäler sig med ett främmande lands furste, vid sin ankomst knäfall för konungen, sin blifvande svärfar; men utom i dessa fall ensamt böjer en furste aldrig knä för en utländsk herrskare. Jag är fast öfvertygad, att ofvannämnda uppgift är en dikt. Men jag tillstår, att skammens rodnad färgade min panna vid 4 sningen af Moniteurens artikel, och måhända har mRNA TINA ENARE