Aftonbladet – 1 december 1860, sida 3

honom för egen räkning? Snälla Nathalie, gör mig den tjensten att icke tala om Canitz, sade Skuldfrid. Gerna, min vän; ehuru du får ursäkta att jag finner ditt uppförande något besynnerligt; men hvad mera, på med hatten och till Djurgården.n Grefvinnans ekipage väntade vid porten, och en lång, smärt herre stod vid vagnsdörren. Skaldfrid igenkände Lothard. Baronen följer oss till Rosenvik,, sade Nathalie. I nästa ögonblick .sutto de båda damerna och Lothard i den beqväma suffletten, som rullade af öfver Gustaf Adolfs torg, förbi kongl. teaterhuset och fram till Djurgården. När de passerade Thalias tempel, sade Nathalie, som den dagen var vid ett upprymdt lynne: t aHär har Stockholmspubliken skänkt digtsin entusiastiska hyllniug; här har du häntfört dem med dina toner, tjusat dem med ditt spel; och förryckt dem med din skönhet. Det måste ändå vara en berusende fröjd i der kunna framkalla exalterad bese känt dig stolt öfver NO rid då hon svarade :j äl tacksam emot Gud i Skulle du möjligtvis hafva några afsigter på H stol; x lycka som tillät r ;Men buru ä fruntimmer : att inföll Le madame, menniskor ? Ni gör mig två frågor på en gång, sade Skuldfrid leende. j i i i i möjligt för. ett ungt igt blifva sånger , hemtar ni m kh inför Ra Besvara dem en i gender, kära Frida, me-: nade Nathalie. : i Nå väl, då vill jag besvara den första med att göra baron en annan fråge: Huru! bar ni kunnat blifva sjöman ?, i Af kallelse. — Det var det enda yrke jag hade håg för, det enda jag Passade för. Nå väl, den som blir3 sångerska följer äfven sin kallelse och hvad mera är —