Aftonbladet – 1 december 1860, sida 2

Då måste hennes vilja gifva vika för min. Ni begär det or. mliga. Märk, madame, jag begär ingenting; jag omtalar blott att jag beslutat aldrig tala kärlekens språk till någon anvan qvinna än den, som först bevisat att bon älskar mig. Jag fruktar att ni då aldrig kommer att tala detta språk. Skuldfrid reste sig upp från sin plats. En egen harmsen rodnad betäckte den tnga Qqvinnans kinder. . Jag delar ieko denna fruktan med er. Ödet är skyldigt mig den ersättningen att i min väg föra en qvicna, nog heroisk för att vara sann. Mitt bela lif vill jag offra åt henne, sedan hon skänkt mig en tillgifvenhet, som jag aldrig skulle våga begära. Baron OCanitz, ni skall fåfängt söka efter en stolt qvinna, som på er egenkärleks altare skall offra sitt hjerta. Förr låter hon det hrista.n Och i så fall mitt med hennes. Hon blir sin egen och min lyekas bödel.n Att hon förstört er lycka blir henne svårt att veta, då ni icke upplyst henne om att hon egde den i sina hänmder. Lothard, som äfven bade rest sig upp och stod framför Skuldfrid, fästade på henne sina ögon i det han sade: Madame, ni vill väl ej påstå, att den qvinna, som älskar, icke ser och förstår om hennes känsla är besvarad? Kärleken bar icke ord af nöden; han talar genom handlingar. I så fall behöfver icke-heller hon förklara sig, utan blott låta bandlingarne göra det. Skuldfrid gick ifrån Lotbard. Han såg efter henne och mumlade för sig sjelf: Skuldfrid, du känner illa Lothard, sådan ban nu är, ifall du tror att han icke skall förmå dig att både med ord och handling bevisa att du förstått det hans kärlek förtjenar offret af din stolthet. — På förmiddagen åen följande dagen infann sig Tage :hos Skuldfrid. Hans beslut hade