Aftonbladet – 1 december 1860, sida 1

bytlig. Ni, till exempel, huru många gånger har ni varit kär? En enda. Lathbards blick flög öfver till Skuldfrid. Det vill säga en kärlek och roånga föremål.n Mitt hjerta egde endast ett föremål för sin kärlek. Egde. Ni talar om en försvunnen tid. Sannt. Men ni kan väl än en gång komma att älska ?p Att älskas, menar nin, sade Lotbard och kastade åter en blick på Skuldfrid. Det vill säga, ni bar beslutat att låta älska er. Alldeles, inföll Lothard småleende. Jag önskar icke något högre än att rätt hjertligt blifva ölskad. Men om ni det önskar, inföll Skuldfrid, måste Di väl sjelf älska? Jan, återteg Nathalie, ni hoppas väl aldrig att någon qvinna skall komma och säga: Baron Canitz, jog är förälskad i er. Grefvinna, det är just derpå jag hoppas. Förr än man ger sitt hjerta åt mig, skall jag aldrig uttala hvad mitt gömmer; detta bar jag lofvat mig sjelf.n Då lär ni allt få behålla ert hjertag hemlighet intill er död, menade Natbalie. Svårligen lärer någon finkänslig qvinna så förnedra sig, att hon förklarar er sin kärlek, utan att ni gör det först för benner, sade. Skuldfrid. dame, Jag tror ni sade förnedra sign, hard . Htvaruti ligger det ,Deruti att bon lemoar sina beligaste Känslor till. pris och utsätter sig för forödmjukelsen att se dem förskjutna och förtrampade sf den man, inför hvilken kon förrådde demv, svarade Skuldfid äfven med liffigbet