Aftonbladet – 1 december 1860, sida 1

att jag anser henne skapad för något ädlare än att vara en förströelse för mängden. Hon är männerna öfverlägsen i verkligt menniskovärde. Det utgör derföre en plåga, då hon ställer sig på en sådan plats att hon gör sig till ett föremål, det en hvar anser sig ega rätt att efter behag klandra, berömma, upphöja eller förnedra. Qvinnan, madame, utgör den hemliga makt, som styr verlden; men just detta gör henne så hemlig, att hon icke passar för något slag af offentlighet, ty då är förtrollningen bruten och hennes välde krossadt. Det gifves icke någon stor och ädel handling, icke någon omhvälfning i samhäöllena eller någon inflytel:erik verldsbändelse, som ej haft sin första upprinnelse från en qvinna. Hon är dygdens, heroismens och hjeltemodets moder, och derföre...... Bör hon vara nunna, inföll Skulfrid skrattande. Madame, hennes uppgift är icke att binda lagrar åt sin egen fåfänga, utan att binda myrten kring kärlekens altare. Hvad talar ni om? utropade Nathalie och kom fram till dem. Om kärlek och ära, svarade Lothard. Jag påstår att ärans lagrar äro för mannen, men kärlekens myrtenkransar för qvinnan. Det vill säga, baronen drifver den satsen att vi qvinnor böra tillbringa vårt lif med att tillbedja er män, under det ni pryder er med alla de utmärkelser äran kan skänka och alla de fördelar lifvet kan gifva. Ni vill älskas, utan mödan att älska. sFru grefvinna, vi slösa i vår f rsta kärlek så mycket af sjeifuppoffring och fö i på er qvinnor, att ui sedan aldrig kunna åter skänka oss hvad vi då gåfvo er. Ni tror så; men jag fruktar att den der sjelfuppoffringen och förgudningen icke är af äkta slag; dertill är den för egoistisk och om