Aftonbladet – 1 december 1860, sida 1

Skuldfrid skall i mitt uppförande endast se ännu ett bevis uppå buru vansinnigt jag älskar henne. I morgon skall lotten vara kastad.n Något sednare nalkades Lothard Tage, sägande: Ni kan vara lugn, jag hvarken har eller skall någonsin säga madame Dorbino, hvem: eller hvad som: förhindrade mig hörsamma. Skuldfrids kallelse. — Utan attafvakta Tages svar härpå aflägsnadesig Lotbard ifrån honom. För återstoden af aftoned var det Lothard omöjligt att få tillfälle vexla ett ord vidare med Skuldfrid, så omringad var hon. Pe som: voro mest intagna uppvaktade Tage med loford öfver madame Dorbino. Lothard hörde honom säga åt dem, som berömde Skuldfrid, att han var beslägtad med henne. Följande dag, då Tage beslutat att hans öde skulle afgöras, hade Skuldfrid repetition på förmiddagen, och på aftonen spelade hon; ergo blef unga herm icke emottagen och mäste i följd deraf uppskjuta med bestormningen till en ånnan dag; men hvem vet hvad framtiden kan föra i skölden. Den aftonen var venstra oxögat tomt. De klara, kalla, mörka ögonen blickade Skuldfrid ej till mötes. Vid hemkomsten efter spektaklets slut presenterade Anaise benne icke såsom vanligt någon krans af lager och cypress. Skuldfrid: saknade den och kände. sig sorgsen, så väl deröfver som öfver att Lotbard icke besökt spektaklets Var han sjuk, eller hvad föranledde honom att uteblifva? Tage blef äfven den derpå följande dagen förhindrad att besöka Skuldfrid. Tjensten ålade honom att stanna der hans pligt fordrade att han skulle vara. Skuldfrid tillbringade dagen med Nathalie, såsom hon brukade, då bon ej var hos Aberney eller önskade förblifva ensam. ;