Aftonbladet – 30 november 1860, sida 2

höjdt, Blicken riktades på den unge mannen med ett uttryck af jag vet ej hvadx, som fjettrade hans vid hennes. Fru grefvinna, jag fattar icke er mening,, svarade Tage, som med en inre fasa kände att icke en gång Skuldfrids närvaro kunde freda honom från grefvinnans farliga inflytande. Icke! Nathahe lutade hufvudet på sned och smålog på ett så förtjusande sätt, att hon gjorde Tage helt ängslig. Er arm, löjtnant Aberney, så skall jag förklara mig. Dermed aflägsnade sig grefvinnan stödd på Tages arm, sedan hon nickat åt Skulåfrid, med de orden: Jag beröfvar dig din kavaljer på en stund. Och jag, jag måste tala vid honomn, tänkte Skuldfrid. Kosta hvad det vill skall isen brytas.n Hon reste sig upp för att söka reda på Lothard, men satte gig genast åter, ty han kom från motsatta sidan fram fill henne. Jag hoppas, madame, att ni befinner er väl: i afton? sade han på franska och satte sig. bredvid Skuldfrid, kastande en snabb och for-: skande blick på personerna i deras närhet. Skuldfrid besvarade frågao, men med en röst fullkomligt saknande det lugn, som utmärkte Lothards. Är ni uppbjuden till denna polka ? frå vade han på italienska, då han upptäckte att. man med nyfikenhet gaf åkt på honom och Skuldfrid. Ja till den så väl som till alla de öfrigan, svarade Skuldfrid på samma språk. Och ni ämnar dansa dem? Lothard betraktade Skuldfrid. I blicken stod: Dansa icke. Nej jag tänker icke dansa mera i afton. Skuldfrid smålog helt skälmskt. Verkligen. Lötbard blickade med likgiltig mine upp i taket. Ni vill behålla intrycket af sista välsen oförsvagadt.