Aftonbladet – 30 november 1860, sida 2

Icke det; men dansen roar mig icke mera. I Neapel brukar man bjuda upp en dam för hela aftonen, antingen till dans eller konversation, eller ock till båda delarna. Nog af, bon tillhör kavaljeren under baltimmarna, och sålunda kan en bal få något verkligt intresse. Ni har sagt att ni icke ämnar dansa mera i afton; det är ju så? pHelt visst, värmen är så tryckande., Godt, i så fall tager jag mig friheten bjuda upp er att konversera denna polka. Antager ni uppbjudningen. ;Gerna. ä När musiken börjar är jag således åter här. Lotbard steg upp och gick fram till en dam, som sätt ett stycke derifrån. Han slog sig ned hos henne. Skuldfrid afskedade sina dansörer, föregifvande värmen och fruktan att blifva hes. Lothard tänkte under det han talade med grefvinnan rt Hon har förstått min icke uttalade önskan. Hon eger alltså qvar hjertats instinkt. — Nu Skuldfrid, gäller det att.se om du består de prof du måste undergå; om din känsla verkligen är fästad vid mig, eller om du äfven nu skall uppoffra Lothard för honom. — Ja, jag måste vara på min vakt, att ej min allt uppslukande svaghet åter skall beherrska mitt förstånd och göra mig till hennes slaf. — O Skuldfrid, Skuldfrid! om du kunde återgifva mig min tro på dig, så skulle jag glömma alla de qval du tillskyndat mitt bjerta. — Må du likväl aldrig boppas att jag blir den som först talar kärlek till dig. Nej, det hjerta du en gång försköt måste du nu taga, det kan icke mera bjudas dig. e De första takterna till galoppaden ljödo. Grefvinnan X4:s kavaljer kom att föra henne bort. Lothard gick att intaga sin plats hos Skuldfrid. Vi dödliga kunna aldrig handla utan mo