Aftonbladet – 30 november 1860, sida 1

Skuldfrids ögon möttes. Det vill säga, ni har förlorat spåren,, skämtade Natbalie, och ni hoppas att återfinna dem genom mig.n GrefvinnalDet är så längesedan jag boppades, att jag icke vågar göra det än en gång. Lotbards ögon hvilade på Skuldfrid, hvars hjerta hotade att spränga bröstet. Nå, hvarföre förföljer ni mig då? frågade Nathalie skrattande. ; Jag gör som stålet, hvilket drages till magneten; jag lyder, i trots af min vilja och mitt förnuft, attraktionskraften. Ni är gudomlig. Hvaddet lider kommer pi kanske till slut. att, emot er vilja, göra mig en öm förklaring,, skämtade Nathalie. Grefvinna! Jag kommer aldrig att göra någon öm förklaring. Jag skall aldrig säga till någon qvinna de orden: jag älskar dig.. Äter möttes :Lothards och Skuldfrids ögon. I-detsamma vände. sig. Nathalie till :Lotbard och uppfångade den blick. ban häftade på Skuldfrid. oaAbal tänkte hon med en viss harm, jag tor att ordon äro stälda till mig, men deras andemening till Frida. JUtan att Natha e lät märka något af den mindre behagliga ,känsla hon erfor, yttrade ;bon, vänd till Skuldfrid: sHved tycker du — baron har i två hela år varit den ifrigaste af alla dem som skänkt mig sin hyllning. På promenader, baler, supåer, kor.serter, :oirger och spektakler, öfver allt bar han uppvaktat mig. och vid alla tillfällen uppbjudit hela sin förmåga att vara älskvärd. Om -tillgift, min: nådiga grefvivna, ni förtalar mig. Jag har al örsökt något så omöjligt som att vara älsk ne, sade Lothard med tonvigt. Hans och j j Akta er, baron, eljest kunde jag få det