Aftonbladet – 29 november 1860, sida 2

några förbindliga ord uttryckt sin angenäma öfverraskning att finna ,Skuldfrid beslägtad med en sådan, man som Aberney, erinrade ton sig Lothard och att hon icke gifvit akt på hvad intryck Skuldfrids uppträdande fon på honom. Hon vände sig om med en hastig rörelse, på hufvudet; men, se baronen var försvunnen; hennes ögon. sökte honom förgäfves. Hon kunde icke upptäcka honom i salongen. Inom några ögonblick var Skuldfrid omgifven af . personer, som komplimenterade benne för uppträdandet i Friskytten, Man trängdes omkring den utmärkta sångerskan för att få offra henne sin hyllning och på nära båll öfvertyga sig om hon:var lika vacKer, lika intagande, lika förtjusande utom scenen som på densamma. För första gången såg sig Natbalie öfvergifven af sina tillbedjare. De hade skyndat att nedlägga sina rökelseoffer för den nykomnas fötter. Nathalie var likvät för stunden upptagen af andra tankar än sin bebagsjuka. Hon kände för väl dem som drogo hennes triumfvagn att icke veta, det hon blott behöfde träda midt i kretsen, framkasta några af sina besattaste infall, eller uttala ett af sina qvicka skämt, så bade hon dem åter samlade under sin fana. : Medan man uppvaktade Skuldfrid med sinicker, professorn med frågor, gick grefvinnan in i de tvänne angränsande salongerna; men utan alt träffa någon Canitz Slutligen kom hon till ett litet kabinett, der hon fann bonom stående vid fönstret. Han hade Tygen vänd åt grefvinnan. Hon skyndade fram till honom, sägande: Hvad, min baron, förskräcker er så ljudet af -madame DorbinosZ namn, att ni flyr undan ? , Lothard vände sig om. Nathalie tyckte