Aftonbladet – 28 november 1860, sida 1

Tage, icke får man döma en menniska ef-. ter de fel som utmärka föräldrarna. : Det är en grym orättvisa; och för öfrigt — vi se det oriktiga i de feandes handlingar; men vi känna. ej hvilka grymma lidanden, hvilket förfärligt våldförande af deras känslor som framkallat den brottsliga gerningen; derföre — dömen icke. — Ack! En gång har äfven jag tänkt som du, och oblidt bröt jag då förkastelsestafven öfver den oskyldige för hvad de skyldige, brutit. Jag skall evigt ångra det. Skuldfrid har. rätt,, sade Aberney och reste sft upp. Han lade sin hand på Tages skuldra, tilläggande: Vi veta icke någon af oss huru mycket af skuld vi fått i arf. Tage såg missnöjd ut. Detta afskydda och förbatliga namn skulle då alltid vålla honom något nederlag. Det var som hela denne Canitz endast vore till för hans plåga. Nu nödgådes han först höra honom berömmas af Aberney, så försvaras af Skuldfrid, och det redan första dagen af deras återseende. Skuldfrid som nu, jemte sitt naturligt goda hufvud, snabba uppfattning och medfödda finkänslighet hade vunnit en betydlig erfarenhet, uppfattäde genast det intryck samtalet gjort på Tage, och flyttade det på ett annat ämne. Ehuru hvarjefiber i hennes inre darrade af otålig längtan att få höra något mera om Lotbard, återupptog hon icke den afslitna samtalstråden. Kan du i afton disponera öfver din tid?x frågade professorn vänd till Skuldfrid. Fu!lkomligt, jag är i dag alldeles ledig. Min slägtinge Nathalie Renstein har gjort en utfärd till:Drottningholm med några resande, och hon återkommer ej förr än sent i afton. Ah; det är sannt, du sade. mig i förmiddags att du var beslägtad med.den intagande grefvinnan,. Professorn kastade en skälmaktig blick på Tage, som vid grefvinnans namn