Aftonbladet – 27 november 1860, sida 1

SKULD OCH OSKULD. ) BERÄTTELSE å nr . MARIE SOPHIE, SCHWARTZ. Vid middagsbordet yttrade professorn helt plötsligt till Sara: all Nå jag-kan Kelsa ifrån Enochs dötter. Moster-Såra Höll på att, enligt alla konsten Teglor, skära för af en kalfstek, Hon svg förskärarknif och gaftel och gjorde en så hastik rörelse att Bom och stol kommo långt ifrån bordet. Derpå slog hön ihop händerna och stirrade på Aberney; liksom hon icke trott sina öron; -Bestörtningen var så stor, att det fördradesHera minuter innan hon kunde få ett ord öfver sina läppar. Slutligen mumlade hon med7otydnig röst: Hvad i Guds namn säger du? Jag säger att jag råkat Enochs dotter och att jag kan helsa från henne. EMen... men... stammade Sara, så upprörd att hon icke kunde tala. Se så, Moster lila, tag tillbaka förskärningen af steken, så skall jag undertiden berätta för moster att vi fått bit en utmärkt sånserska och. ...n Victor, gyckla icke med din gamla moster; duVet..,.sy.., : Huru god hon varit emot sina syskonbarn, det är savnt; också gycklar jag icke; utan, om möster tillåter, fortsätter jag min berättelse. Den der, utmärkta sångerskan — är min brorsdotter. Jesur, hvad säger du! Den der qvinnan, som haft ett dussin männer och dito älskare; hon som är en-så genomdålig varelse, Ack! det fattades bara i nina sorger att Jag skulle återfinna Enochs barn såsom en förtappad varelse. Moster Sara gömde ansigtet i servetten och gret. Förtappad; hvad pratar moster! sade AberTN ) Se A. B.n:r 237—242, 244246, 248—260 och 262—278.