Aftonbladet – 27 november 1860, sida 1

Ah, du vet således att jag talade vid en af dina kamraterls Att madame Dorbino gjort honom några frågor, berättade ban mig. Tage fästade på Skuldfrid en mörk blick. Jag hörde äfven att — — — Han höll upp. Hvarföre afbryter du? inföll professorn, som med spändt intresse följt detta samtal och som ru af Skuldfnds blekhet slöt att Tage vidrörde något för henne rätt ömtåligt ämne. Averneys röst återförde Tage till besinning och bjöd honom att taga vara på sina ord och sitt ansigte. a Jag afbröts, sade han med väl spelad vårdslösbet, derföre att jag icke gerna uttalar ett namp, som för Skuldfrid måste vara obehagligt att höra.n Och hvilket namn skulle det vara?v Tage menar visst — Canitz, inföll Skuldfrid med en egen klar röst. Hennes mörka ögon lyste underbart då hon fästsde dem på Tage. Abb var allt hvad professorn svarade; derpå följde en hten paus, som föreföll särdeles plågsam. Aberney såg först på Tage med en min, liksom han väntat att få höra denne säga något; men då han fortfor att tia, yttrade professorn: I fall Skuldfrid verkligen skulle hafva någon fördom emot det namnet, tror jag att det helt och hållet skall försvinna då hon får veta att löjtnant Canitz räddat Tages lif på seglingen ifrån Neapel till Palermo.c Har han räddat Tages lif? utropade Skuldfrid med glädjestrålande ansigte. Ja, jag har verkligen honom att tacka för att jag sitter här i detta ögonblick, svarade Tage med ett bittert leende och såg på Skuldfrid. Huru det tillgick, kanske du tillåter att jag en annan gång förtäljer. Nu vore det bra mycket angenämare att höra dig tala. Ja, isynnerbet som Tage icke gerna ordar om den. der händelsen. Jag hade helt säkert förblifvit i okunnighet derom, så framt icke en af Tages kamrater, löjtnant Steen. berättat tilldragelsen, sade Aberney. (Forts.).