Aftonbladet – 27 november 1860, sida 1

talade om de resor han gjort och yttrade slutligen med en egen skärpa i rösten: Jag var med på expeditionen, som fregatten Carolina gjorde för två år sedan, Jag var i Neapel. Skuldfrid spratt till, och såg på Tage, utropande: Dul Detta samtalsämne återkallade i Tages själ alla de hätska och onda tankar han erfarit vid läsningen af brefvet till Lothard. Uttrycket deraf återspeglades på hans ansigte. Skuldfrid betraktade honom med en ängsligt spörjande blick. aJo, jag var i Neapel med Carolinan, sade Tage, icke utan en viss bitterhet i tonen, och jag hörde då talas om madame Dorbino; men icke anade, jag att kon och du voro en och samma person. Du bade således ej någon ide om att Skuldfrid var i Neapel. Tage skiftade färg, men svarade genast: Nej, det hade jag ickel Obegripligt att jag icke hörde ditt namn nämnas ibland de officerares man uppgaf såsom varande med fregatten, sade Skuldfrid tankfullt. : Detkan ju hända att din. uppmärksamhet så uteslutande fästades vid ett namn, att du icke gaf akt på mitt. Tage kände sig fattad af. svartsjukans besinningslöshet.: Han var nära att glömma Aberneys närvaro och att han. icke: för denne omvämnt händelserna i Neapel, eller att han visste det Skuldfrid var der. Vid denna anspelning på Skuldfridsintresse för Lothard, antog den unga qvinnans yttre en tydlig prägel. af värdighet och hon svarade nästan kallt: Huru vet du, ätt ombord på fregatten Carolina fanns en person, hvars namn skulle komma mig att glömma mina. vänner? Jag framkastade blott en fråga.. — Tage lekte med några sysaker som lågo-på bordet. — .Detföreföll mig oförklarligt; att min kamrat, vid uppräknandet af oss, skulle förgäta mig.n