Aftonbladet – 27 november 1860, sida 1

de lidanden detta steg då förorsakade, och tro att jag 1 dag såsom vän och syster räcker dig handen. Skuldfrid har icke en enda minut upphört att vara detta för Tage. DetsgickZomkring i den unga löjtnantens bufväddacDet svindlade för hans ögon och ban frärmstammade några osammanhängande örd i det han fattade och förde Skuldfrids hand till sina läppar. Aberney, betraktade, dem. Om man undantager den rodnad som uppsteg på Skuldfrids, kinder då hon först vände-sig till Tage; hade bon förblifvit lugn. Hon: helsade honom med en vänlighet så fri från hvarje rörelse, som om -de-skiljtssåt i går och i dag åter sammanträffat: Han åter var så bringad ur all fattning, att man deraf lätt kunde sluta till styrkan af det intresse, som ännu efter sex års förlopp fästade honom vid hans ungdomsvan. Han älskar henne; men hos henne finnes icke något som utvisar att hon älskar honom. Stackars Tage! icke är gåfvan af hennes hjerta för dig. I Om Skuldfrid såsom helt ung egde förmågan att glädja och muntra, att förjaga alla mörka tankar och frammana ljusa, så besatt. -hon denna egenskap i ännu högre grad nu: Hennes blick och hvarje af hennes ord gaf tillkänna den innerliga tillfredsställelse hon erfor af att åter sammaänträffa med sina dyrbara vänner. Nu, liksom i-hennes yngre år, spridde den glädje, Skuldfrid erfor, behag med sig, äfven åt dem som omgåfvo henne. Tages i början något tvungna och upprörda sätt lemnade snart rum för en fullkomligt glad och ogenerad sinnesstämning. Efter en timmas sammanvaro föreföll det honom som om de sex åren endast varit en dröm, så fullkomligt förflyttad till de fordna glada tiderna kände han sig. Man talade i början om det. förflutna, sedan öfvergick samtalet till åtskilliga frågor dem Skuldfrid gjorde, först om moster Sara, sedan om Tage och hans lefnadsöden. Tage