Aftonbladet – 27 november 1860, sida 1

ney med rynkade ögonbryn. Hon är en stor konstnärinna och en aktoingsvärd qvinna. Men. hvems-har vågat inbilla mosteromotsatsen ? , Aberneys. blick flög bort till Tage. Man har ej inbillat mig något,, snyftade moster; fru F— var här och hon talade om den der sångerskans lefnadshistoria.: Min Gud, ru anade jag då att det var om Enochs barn. Det är förskräckligt, det är rysligt. Hvad. förskräckligt ligger det deruti att Enochs dotter är en; utmärkt sängerska; att hennes namn är berömdt öfver hela Europa? Om fru F— behagar fantisera ihop en särskild lefnadshistoria om benne, så borde väl moster hafva nog förnuft att icke sätta tro dertill, isynnerbet som moster yet huru föga pålitliga fru F—s berättelser äro. Tro måste man väl sätta till det som icke kan bestridas, och att hon är en teaterdam utgör till att börja med en sanning. Att så är, blir alltid ditt fel, som i din oförsonligbet icke. ville höra talas om modren, utan lät det arma barnet få växa upp vind för våg. För det andra lärer hon svårligen kunna vara en hederlig qvinna, då hon är skild från två eller tre män. Der ser man att fäderNÅS: senrsg sMoster behagade afbryta den meningen, som passar illa in på min brorsdotter., inföll Aberney skarpt... Hvad de tre männerna angår, så är det att börja med en dikt. Hon är enka efter den ende man hön baft. Hon har varit gift! Skuldfrid gift med en annan, tänkte Tage, Hvad kommer åt dig, som aldrig förr frågat efter hvarken modren eller henne, att du DU sr Uppsökt .dottern, afbröt Aberney. Slumpen har fört oss tillsammans, Modren är ru död och — grafven ailt försonar. I morgon förer jag Enochs dotter hit. Till dess lemna vi ämnet, om moster behagar. Med den kännedom moster bör ega om min karakter, förstår moster väl att jag icke skulle erkänna Enochs dotter såsom mitt brorsbarn, med mindre hon vore en aktningsvärd qvinna.