Aftonbladet – 26 november 1860, sida 2

baron Canitz satt i oxögat på första raden och jag trodde han skulle sluka sångerskan så såg han på henne. I går på middagen fick Adele höra hela hennes lefnadsteckning af m:ll Å., som hade den af fru O., hvars man är i kapellet, och han hade hört den af fru4, vår sångerska. Menniskan är ju fransyska, huru veta då vill Å., fru O. eller fru något om henne? inföll Sara otåligt. Åbh, sådana der personers rykte, i så väl godt som ondt, går före dem. Hon lärer vara skiljd från två män, dessutom ha haften förbindelse med en prins, som hon öfvergaf för en engelsk lord och denne åter för en rik fransman, som hon lemnade sedan hon ruinerat honom. Nu skall hon vara fästad vid en sångare. — Hon skall vara ett riktigt mönster af koketteri och så intrigant att hon fångar alla karlar, som komma i hennes väg. Min Adåle, som du vet är en ytterstj sedesam flicka, påstod att hon skämdes att se på hennen. Derföre tycker jag det vara bäst att icke besöka sådana der syndens ställen, som teatern. Du och Addåle gå väl icke mesa och höra henne, kan jag tro ? g Kors så du talar, bästa Sara! Du vet ju att Adeåle är musikalisk, hon måste således synas vid alla representationer der en talent uppträder. Det gick icke an att ej ha hört madame Dorbino, då man lefver med i stora verlden. Fru F. ville alltid gifva sig ton af att tillhöra stora verlden. Hon! fortfor: Vi ha tecknat oss för alla de gånger hon upptäder. I dag har Adele köpt sig hennes porträtt som redan i går fanns att tillgå i alla boklådor. Hon är på modet och då får man lof att hafva hennes bild liggande på sitt divansbord i förmaket eller hängande öfvel pianotn,