Aftonbladet – 26 november 1860, sida 1

märka eller låtsa se moster Sara, marscherade ban af in i sitt rum, hvars dörr han häftigt tillstöt efter sig och reglade. Hvad i all verlden går åt gossen, muttrade Sara. Jag har aldrig i mitt lif sett bonom sidan; gå förbi mig utan att helsa, det är verkligen bra starkt.. Nu ruskade och skakade Sara damvippan genom det öppna fönstret. ter ljöd ringklockan. Några minuter derefter kom en tjenarinna in, sägande: Fru F— söker mamsell. Bed frun stiga in, blef svaret. Damvippan fick sin plats på en messingskrok vid kakelugnen, förklädet fick en slätning och bokskåpet stängdes, så att då fru Fträdde in fanns icke något spår af moster Saras damningsraseri, hvilket alltid bröt ut när Aberney var ur vägen. God dag min söta Sarax, yttrade den värda frun, en gammal bekant till Sara ifrån bennes förra vistande i Sverge och en fullkomlig typ af en Stockholmsdam ur den bättre medelklassen. ,Huru mår du? Jag kunde omöjligt afbålla mig ifrån att gå bit och underrätta mig om din helsa. Du är så osynlig hos 08s. l Mycket välkommen, söta Lisen!v Sara neg artigt och förde sin göst in i förmaket. Jag har mycket tänkt på dig; men du vet huru trög jag är att få ut En slund pratade de båda damerna om haru litet man rådde sig sjelf då man bade herrar att sköta; sedan man till dessa betraktelser bifogat ytterligare några rörande pigor och torgpriser, var samtalet i full ging, och man hade det stora fältet, nästans angelägenheter, framför sig. Var du på spektaklet i sår?, frågade fru Nej, köra du, jag går nästan aldrig på dy