Aftonbladet – 26 november 1860, sida 1

under det damborsten och damvippan gjorde flitig tjenst, tänkte Sara: Det hänger aldrig rätt tillhopa med Tage. Nu klappade hon en stor tjock lunta, föga inbjudande till sitt yttre. Jag undrar just hvad som flugit i bufvudet på honom sedan i går afton. -Då han kom från spektaklet, var han ju alldetes vild. Hela natten har han vandrat af och an på golfvet i sitt rum. Få se om inte gossen lupit bort med sitt hjerta. Den ungdomen, den ungdomen! Nu slängdes den gamla bundten in på sin plats. Man har ju påstått att ban var förälskad i den der grefvinnan, som jerat bjuder honom. Kanske det var något som hade afseende på henne. Det allra konstigaste var likväl, att Victor äfven föreföll besynnerlig. Den gamle token kan åtminstone icke vara kär; men det är aldrig någon säkerhet, ty oaktadt han bör vara en stadgad och allvarsam karl, sprang han ändå för att höra den der utländska sångerskan. Kors, hvad hette bon. Jag får lof att se efter i tidningarna. Nu bar det af in i Tages rum, som låg till böger om salen; men der fick Sara icke reda på aftonens tidningar. I det stället låg der ett pappersark fullklottradt med ordet: sångerska. Se der, hvad var det jag sade? Jo, att gossen blifvit förhexad af den kringresande sångerskan. Jag undrar om det var för att söka henne, som han gick bort, klädd så der stor parad? Men hvart toz Victor vägen, han som aldrig går ut vid den tiden? Jag kan storligen förvåna mig deröfver; skulle något oväntadt inträftat, som vållat att hvarken den ena eller den andra är sig lik. Skulle Tage möjligtvis ha...... Här afbröts Sara af en häftig ringning på tamburklockan. Straxt derpå rycktes salsdörren upp och Tage kom insättande. Utan att