Rättegångsoch Polissaker. Målet angående det af f. d. landibruksbokhållaren Carl Axel Grahn bevakade falska testamentet. (Forts. från gårdagsbl.) Då målet första rättegångsdagen förevar inför rådhusrättens 1:a afdelning, hade afl. grosshandlaren Lundgrens samtlige arfvingar utverkat sig genstämning å Grahn, påstående käromålet till alla delar vara obefogädt, synnerligen som den föregifna testamentsbandlingen icke kunnat företes. Samtlige arfvingar hade förklarat sig godkänna de utaf grosshandlaren Lundgren under den 19 Maj 1853 och 22 Augusti 1855 upprättade testamenten, hvilka hans adopterade 3:ne barn; enkefru Favre, Augusta Therese Lundgren, numera gift med kamereraren J. F. v.Hejdenstam, och landtbrukaren A. G. Lundgren erkändes såsom testators arfvingar och i sådan egenskap tillades hans efterlemnande egendom, hvilken, enligt förrättad bong uppgått till 67,892 rdr 15 sk. 10 rst. anko, Enkefru Favre och enkan Wiborg, hvilka varit tillstädes vid grossbandlaren Lundgrens död och upptecknat allt som fanns i boet, hafva inför rådhusrätten, efter aflagd ed, intygat, att de hvarken sett en sådan handling, som Grahn omförmäler, eller om tillvaron deraf funnit någon anteckning i sterbhuset. Ej heller hade de någonsin hört grosshandlaren Lund gren i lifstiden yttra något, som antydde att han gjort disposition till förmån för Grahn. Årfvingarne hade bemyndigat rådman -Öhnell att utföra deras talan. Grahn hade lyckats att genom egna och på ed afhörda vittnens uppgifter förmå stadsfiskalen borgmästaren Mellbin att uppträda såsom hans ombud, enligt af Grahn utfärdad fullmakt. Under rättegången har rådman Öhnell till Grahn framställt törlrågan, kuruvida han vore villig ingå på den dfyerenskommelse, att eburu någon fullständig fördelning af den efterlemnade egendomen icke kunde ega rum förrän rättegången vore slutad, rådmannen dock skulle få till verkställighet befordra det till hans hufvudmäns förmån upprättade testamentariska förordnande, mot vilkor att under rättegången som säkerhet till Grahn öfverlemnades sterb husets vid Österlånggatan belägna egendom, dock ntan att Grahn skulle ega att uppbära under tiden fallande byrör. Härpå förklarade Grahn siz icke kunna ingå, enär brandförsäkringsvärdet af ifråga.