Aftonbladet – 24 november 1860, sida 3

långsamt åter höjde sig under Ske oci Ludvig Filip. — Jn ny fortsättning af Schillers Demetriu har utarbetats af O. F; Gruppe i Berlin, hvilken vic densamma bifögat en längre litteraturhistorisk af handling, som innehåller: många intressanta ställen såsom t. ex. hans förmodan, att man kr konunger af Srerge att egentligen tacka för Sehillers sista ar bete. Denne betygade skalden sin tacksamhet fö: skildringen af Gustaf Adolf i historien om det trettio åriga kriget; detta gjorde han muntligen och genon 20 gåfva, en briljantring, hvilken gjorde mottagarer tor glädje, såsom man finner af hans bref till Wol zogen och Körner. Schiller fick nu lust att närma sig äfven till andra krönta Bhufvoden. Han uppdrog åt Wolzogen att tillikejsarinnan af Ryssland fram lemna Bruden i Messina och Don Carlos i den nya upplagan; men ännu mera: styrktes han i-denna sir diktan och traktan af ett yttrande af Körner, som i ett bref af den 25 Sept. 1803 skrifver: Ytterligare en briljantring skulle du lätt kunna få; om du visade kejsar Alexander någon artighet. Den ryska historien har väl tillräckligt med fasansfulla och sorgliga händelser, men jag-kan ej finna något tragiskt ämne att föreslå; isynnerhet icke något sym länder aationen till heder. Schiller tyckes verkligen derefter ha sett sig om i den ryska historien efter material, och det är ej osannolikt att hans Warbeck, visat. honom vägen till: Demetrius, ty mellan båda imnena råder en inre frändskap. I båda finnes en Isk pretendent. i Nya kompositioner af Ofenbach. För uppförandet af J. Offenbachs nya opera: Le roi Barkouf, hvartill Scribe skrifvit texten, bar censuren lagt hinder i vägen, emedan Scribe, som under sin långa skriftställarebana ännu aldrig kommit i kolision med polisen, denna gång fått det burleska infallet att låta konung Barkouf till guvernör utnämna sin pudel, som i denna egenskap inför åtskilliga nyttiga reformer. Censuren har desri sett en otillbörlig satir. I den likaledes nya. offenbachska operetten Tschin-Tschin synes satiren ha undgått censofens ögon; vid det kinesiska hofvet förefaller deri nemligen saser, till hvilka man i Paris kan uppvisa ganska träfkande motstycken. — Nya bidrag till konstoch teaterhistorien. r Ludvig Nohl i Heidelberg är sysselsatt med en perans historiä, af hvilken man efter Ue hittills kända profven på hans författaretalent inom estetikens och tonkonstens historias område kan vänta sig mycket. Specielt en Historia öfver operani Wienn har J. Bacher under arbete. Allehanda bekanta anekdeoter och drag ur kulissverlden ämnar Veron sammanställa i ett:arbete om pariserteatrarna under ren: 1806—1860: Slutligen -har man att vänta en historisk framställning af musikens nyare epoker af A. Reissman, under titeln:f Från Bach till Wagner.x