ringen, att hon till: nästa riksdag måtte på uppgifna grunder, utarbeta ett representationsförslag. En komitå utses dessutom för att, genom inhemtande af -hela landets tankar j denna vigtiga fråga, icke blott understödja de riksstånden, utan äfven gifva regermgen , Ilständig visshet derom, att hela nationen är af samma tanka, Nåväl, ligger något himmelskriande deruti? Hvad är det man begär? Man begär ju hlott bvad allmänna rösten i 50 år påkallat, man begär att Sverge, folkfrihetens fosteriand,, ändtligen en däg måtte hugnas med en folkrepresentation i ungefärlig. likhet med dem som andra civiliserade länder redan ega och finna sig lyckliga af. Seder allt!lDet vore ju icke blott värdigt, utan äfven rent af en skyldighet för en hvar, som älskar sitt fädernesland, att arbeta för en fråga, hvaraf dess utveckling och framåtskridande till så väsendtlig. del bero. ; Ingenting synes enklare, ingenting billigare. Men det fär hvarken vara enkelt eller billigt. Tvertom, det skall motarbetas med händer och fötter, och hvarföre? — Jo, helt simpelt derföre att Dagligt Allehanda är förargadt på Aftonbladet och för det att några börsmag aater, som vid sednäste riksdagsmannaval i Stockholm besegrades, icke kunna glömma uederlaget och icke heller -kunna förlåta Stockholms representanter vid nästlidne riksdag för det de hade den föga afundsvärda lyckan att bli valda. Det är hela den genomskin liga orsaken. Öch af sådana motiver skyr man icke att sätta på spel nationens vigtigaste lifsfrågal . Vi hafva icke ett enda ögonblick trott på något resultatet af. denna originella manöver, ty att tro detta, det vore detsamma. som att betvifla nationens sunda för nuft och naturliga rättskänsla. Antingen nu Dagligt Allehanda får några orenumeranter mer eller mindre, ochantingen Pål eller Per blir riksdagsman för Stockholm. så. skall den stora frågan gå fram, trots alle småsinnets bemödandens Vida svårare impedimenter har den allsmäktiga tidsandan är vägen röjt.