Aftonbladet – 24 november 1860, sida 1

naste qvinna, efter en vinter af idel förlustelser, har förlorat mera af sin ungdom och friskhet, än en hel tad af lugna år skulle förmå beröfva henne, så är naturligt att vårsolen lyste blott på förblekhade kinder och matta ögon.Gäspande emotsåg man aftonen. Dagens lejon visste icke huru de skulle döda tiden. Med ett ord, allt hvad hufvudstaden egde att bjuda på var blifvet utnött. Man suckade efter sommaren, man hemsöktes af den envisaste ledsnad. EN Då stod det en dag i tidningarne: Stockholm har emottagit besök af den under sednare åren i utlandet. så mycket omtalade sångerskan madame Dorbino. Den utmärkta konstnärignanämnar härstädes Jåta höra sig i åtskilliga roller. Hennes första uppträdande lärer blifva uti Agathas roll i Friskytten. : Således något nytt. En artist, som i Paris och. London gjort uppseende och hvilken det derstädes var modernt att.bylla. Stockholms tongifvande kunde således, utan att kompromettera sig, skänka henne beundran. Ja, det skulle till och med se besynnerligt ut om ej stockholmaren skyndade att för den franska sångerskan visa sin entusiasm, då man i Paris och London redan gjort det, Madame Dorbino var således, innan man hört henne, ctt föremål för en beundran, den man icke skulle ha vågat skänka den möst utmärkta infödda artist, som tjusat med sina toner. Ack, mina käre och dyre landsmän! hvarföre denna dåraktiga svaghet för det utländska? Hvarförå denna ömkliga brist på sjelfständighet i omdöme? Icke går fransmannen eller engelsmannen och frågar utlandet till råds, innan han berömmer en förtjenst. Nej. han gör det helt och hållet oberoende af hvad andra nationer tänka eller tycka; men vi svenskar, vi måste först låta utlänningen trampa upp den stig vårt omdöme skall gå. Friskytten med madame Durbino såsom Agatha annonserades. Redan innan spektaklet blef tillkännagifvet voro alla de bättre platserna antecknade. e