lånet. Dock, skyndom oss att tillägga, det var icke Allehanda sjelf, utan en högt aktad jurist och representant som talade, medan Allehanda i några raders ingress gaf tillkänna, att hans öfvertygelse var betydligt afvikanfle från bladets egen, samt förbehöll sig att en annan dag få vid densamma göra de anmärkningar, hvartill bladet kunde finna sig befogadt, och på samma gång uttala sina åsigter i ämnet, äfven ur annan synpunkt än den rent juridiska.. (I parentes anmärka vi, att försvararen, till hvars resonnement vi torde återkomma, nödgas till stöd för sin mening tillgripa sådana argumenter, som att deras åsigter, hvilka fördöma lotterilånen, skulle leda derhän att äfven assuransanstalterna skulle anses såsom lotterispel!) Vid öppnandet af Allehandas gårdagsblad föllo våra blickar åter på någonting handlande om premieobligationsfrågan. Men den märkliga dag, då Allehanda framlägger sina egna tankar, hade ännu icke randats. Det utrymme, som de icke kunde finna i bladet för den 13 November, tilldelades den 22 i samma månad åt riksgäldsfullmäktiges skrifvelse till K. M:t angående den å bane bragta konverteringen af en del af lånet till lotteri. Akten meddelas rätt och slätt och utan alla kommentarier såsom bidrag till premieobligationsfrågans belysningo. Emellertid ha de flesta tidningar i landet, hvilka deltaga i den allmänna diskussionen, mer eller mindre kraftigt uttalat ett ogillande af operationen och lottsedelskommersen. Till och med den officiella Posttidningen, hvars tystnad i en sak sådan som denna icke skulle öfverraskat någon och ej gerna kunnat blifva föremål för någon anmärkning, har åt ämnet egnat icke mindre än två artiklar, i hvilka det behandlas visserligen med den grannlagenhet, som bladets ställning påkallar, men der ett bestämdt ogillande af hela tillställningen ganska tydligt lyser igenom och dess förkastlighet ur sedlig, social och statsekonomisk synpunkt bjert framhålles. Vi betvifla icke heller för någon del att Allehanda en gång skall få sina materialier färdiga och då infria sitt löfte att framlägga sina tankar, särdeles, ifall det icke skett dessförinnan, efter inhändigandet af denna lilla påstötning, som, jemte det den tjenar såsom ett bidrag till kännedomen om den ställning, i hvilken hvarje kotteri-organ alltemellanåt måste komma, äfven kan hjelpa Allehanda ur förlägenheten. Ni ser — säger hon till sina patroner — det kan icke hjelpas; det gör mig ondt, men jag är tvungen attsjunga ut.