ning. Den här gången var det han som bröt tystnaden. Hur länge vistades grefvinnan i Neapel? Fyra veckor. Madame Dorbino och vi gjorde sällskap ifrån Rom dit.n Råkade ni några svenskor på det sed: are stället? Lothard framsade frågan utan att se på Nathalie. Hon deremot hade ögonen ;iktade på honom. . Jo, jag träffade åtskilliga landsmän. År det någon särskild, om hvars vistande derstödes ni önskar erhålla upplysning ? Kände ni händelsevis till någon mamsell Smidt, finska till födseln? Det var med ett våldsamt bemödande att få rösten fullkomligt lugn, som Lothard utsade dessa ord. Qvinnan har i allmänhet ett lika fint öra, som öga, isynnerhet när hon vill uspionera någon; så äfven. med Nathalie. Ehuru Lothards ansigte bibehöll sin kalla prägel, urskilde hon likväl en viss osäkerhet i rösten, som sade henne att den person, hvars namn hon nu uttalade, egde ett högt intresse för honom. Ögonblickligen varockså hennes beslut fattadt. Hon ville öfvertyga sig om riktigheten af sin iakttagelse, och sedan förströ sig med att om möjligt plåga Lothard. Det är alltid farligt att låta en qvinna upptäcka en svag punkt i en mans hjerta. . Han kan då vara säker på att i henne hafva en liten plågoande. Å 7 Ja, jag gjorde verkligen i Neapel bekantskap med en mamsell Smidt från Finland, svarade Nathalie. Lothard vände sig hastigt till henne. Hon var således i Neapel underjert vistande derstädes 2 , Ja.n ; Lothards bröst höjde sig oroligt under några sekunder; derefter återtog han med den största ansträngning att få sitt uttal lugnt: