befordra Iforbattringar och stora företag 1J0ordbruket. En generad ställning. Det måste vara bra obehagligt för en offentlighetens organ, att söka på samma gång uppehålla skenet af oberoende, men tillika i förekommande fall nödgas skona de ömtöliga liktornarne hos patroner och gynnare. Vill man se ett riktigt talande prof på den vånda, en sådan belägenhet kan förorsaka en stackars publicist, så betrakte man Nya Dagligt Allehandas hållning i lotterilånefrågan. Straxt i början af sin tillvaro hade tidningen af någon anledning, som vi nu icke minnas, funnit tillfälle att med mycken emfas förklara, att hon tillbakavisat alla utländska lotteriannonser. Naturligtvis innefattade detta ett biträdande af den mening, som hade så allmänt gjort sig gällande inom svenska pressen i afseende på lotteriväsendet, och ett klander till och med mot dess egen företrädare, Svenska Tidningen, som icke funnit betänklighet vid att publicera lotteriannonser, äfven sedan ämnet kommit till diskussion inom pressen. Kom så för några veckor sedan den stora dragningen i riksgäldskontoret och den i sammanhang dermed stående lottsedelförsäljningen en gros här på platsen. Den allmänna rättskänslan uppreste sig mot detta beklagliga kringgående af klar och oförtydbar lag. Ogillande röster höjde sig från alla håll. Men Dagligt Allehanda, tidningen, som för några månader sedan med så helig min och storsinnad oegennytta hade tillbakavisat blotta lotteriannonserna, den var nu stum som en fisk i närmare två veckors tid. Bland annat offentliggjordes i Aftonbladet statsrevisorernas yttrande i ämnet, men detta högst märkliga dokument, detta officiella utlåtande i en fråga, som var föremål för allas samtal, det blef icke ens med ett ord omnämdt i Dagligt Allehanda, och ännu i denna stund sväfva dess läsare i den lyckligaste okunnighet om att en sådan handling finnes till. Ställningen var också onekligen brydsam. den ena sidan den sårade rättskänslan, som fann allt flera uttryck i alla delar af landet; å den andra, kännedomen dels derom att Allehandas förnämsta gynnare och stöd var bland riksgäldsfullmäktige den ifrigaste försvararen af lotterioperationen; dels att en eller annan bland Allehandas stiftare och principaler voro intresserade i här öppnade kollekter. En fullkomlig tystnad blef dock i längden icke: möjlig. Notisen om tjenstflickan, som bötfälldes af polisen för ett treskillingslotteri på en silkessjalett, erbjöd en alltför skärande kontrast mot den oantastade lottsedelsrörelsen å millioner. Allehanda omförmälde sjelfva faktum, vidfogade den anmärkningen, att detta passar sannerligen icke väl i stycke med den stora dragningen i riksgäldskontoret under vederbörandes auspicier , foch slutligen det löfte, att då hela denna lotterifråga torde förtjena att tagas i något närmare skärskå dande, skola vi i morgon derom yttra våra tankar. Att dessa redan voro stadgade bade man anledning sluta af den förklaringen, att det endast var till följd af bristande utrymme för dagen som de icke genast vidfogades. Detta skedde den 13 November. Och morgondagen kom, men Allehandas tankar, — uteblefvo. Saknaden af ,åtskilliga nödiga materialier nödgade till uppskof till en annan dag. I stället framlades K. M:s skrifvelse till riksgäldsfullmäktige angående lotterilånet, — ett dokument så föga någon nyhet, att det redan före medlet af Juli månad stått tryckt i alla tidningar, äfven Dagligt Allehanda. Hvad var meningen med dess framdragande ånyo? Ville man dermed urskulda fullmäktige och visa att regeringen var likas delaktig i åtgärden? Eller ville man endast ha något att framlägga i ämnet för att icke stå stum i en fråga, som diskuterades af hela pressen? Hvad veta vi. Emellertid, åter några dagars tystnad. Den bröts ånyo den 17 dennes. Hade tidningen nu funnit de saknade materialiernax till de saknade tankarna,? Ingalunda. Dagligt Allehanda åberopade, om icke till ursäkt för vederbörande, så likväl, likasom för att förringa vigten af de anmärkningar, som blifvit riktade mot det å statens vägnar upptagna lotterilånet, exemplet af Smålands hypotheksförening, hvilken för ett par år sedan likaledes upptog ett slags lotterilån. Men Allehanda glömde att på samma gång omnämna, huru denna tillställning. då upptogs af allmänheten och pressen, samt huru man äfven i utlandet förundrade sig att ett land med kredit och goda säkerheter kunde vilja tillgripa en dylik utväg att få penningar. Vi meddela till Allehandas och vederbörandes tjenst på annat ställe i bladet ett ganska anmärkningsvärdt bevis derpå. Derpå åter tyst till den 20 November, då en artikel med rubrik Premieobligationerna blef synlig. Ah, ändtligen! tänkte man; så äro då materialierna funna och tankarna samlade. Men hur snopen. blef man icke, då det vid närmare. påseende befanns vara -en spaltlång artikel, till försvar för lotteri