Besynnerligt., Nathalies ansigte antog ett tankfullt utseende. Hvad besynnerligt finner ni deruti? Jag har icke, under de år bon blifvit ryktbar, besökt hvarken London eller Paris, och kan således icke hafva haft tillfälle att höra eller lära känna henne.n Men hon känner er. Har hon sagt det? Visst icke, men jag vet det.n Ni vet kanske då, sköna grefvinna, mera än madame Dorbino sjelf.n Töhard smålog ironiskt. Ah! min herre, nu är ni åter framme med en af edra sarkasmer. 3 Om tillgift; ni gör mig orätt; jag förutsatte blott samma liflighet i er fantasi som i edra ögon. 4 Allt bättre. Ni påstår således att jag gör ihop historier.n 5 Fru grefvinna, jag har aldrig sådana påståenden om ett fruntimmer; men Jag tror att ni kunnat misstaga er ; Alldeles icke. Detta vill jag straxt bevisa. Under mitt vistande i Neapel, då jag var tillsammans med madame Dorbino, kom någon en afton på San Carlos teater att samtalsvis nämna ert namn. Vid ljudet deraf blef hon upprörd och inföll med några frågor om er. Sedan vi lemnat teatern var hon mycket sorgsen, och på mina frågor om hon kände er svarade hon undvikande. Med få ord, allt gaf mig anledning till den slutsatsen att...... Grefvinnan höll upp, liksom för att gifva Lothard tillfälle fylla i meningen; men han bibehöll en envis tystnad, och det med en min, som vittnade om den fullkomligaste likgiltighet. a En paus uppstod, utan att Nathalie?fullföljde den afbrutna meningen. Lothards tankegång hade emellertid erhållit en annan rikt