amma sida, som de landsortsblad, .hvilka, såsom t. ex. Upsala-Posten, förklarat ansatsen ill reformrörelsen vara gjord i otid och icke ga stöd i något af folket kändt behof, anse vi oss böra återgifva hvad W. L. T. yttrade ett redan för ett par postdagar sedan hitsommet nummer: Som hvar man vet, har vår gammalmodiga rikslagsmachin ändtligen lyckats framarbeta riksdagens ipplösning. Jemförd med författningar i andra länler ger den ej någon stor näring åt nationalstoltheen. Vid sidan af en representant för våra granntater Danmark eller Norge, som dock för 50 år selan hade så mycket att lära af oss vid ordnandet Vf sin författning, står den beskedlive svensken ej lik aktieegaren i gamla Yngve Frey bredvid intresenten i ångfartyget Aros. Man kan vara temligen äker på att icke något starkt luftdrag förorsakar nastiga förkylningar vid en såder beskedlig färd, och nog bär det af framåt, om ock icke just med jätteteg. Nog går det ändock för sig att komma tilli Stockholm medan dagsljuset varar, isynnerhet så änge högsommaren påstår, och på hösten ligger man fver i någon vik och passagerarne hafva fördelen att komma fram på förmiddagen i stället för emot natten. Såder ungefär försvarar hvar och en sin rattvälling, som. man säger, och nöjer sig med det vestående. Man inser icke att man för hvarje resa örlorar en dag i jemförelse med det snabbare far;yget under sådana politiska, ekonomiska och kommerciella höstdagar, som vi nu för tiden hafva. De kunna nemligen i den mening kallas höstdagar, att, . jemförelse med hvad som förut varit, oändligt mycket mer för hvarje dag vill blifva uträttadt. Huru länge kan väl nationen stå ut med att se denna senvångare, som endast slukar bränsle onödigtvis, se dess breda bog af just det element hållas tillbaka, som utgör hufvudvilkoret för dess tillvaro. Man har förgäfves ansträngt all sin möda, för att följa riksdagsärendenas gång. Det är lika omöjligt som att följa timvisaren på en urtafla. Man tröttas, man går derifrån med tanken, att allt stär stilla, och dock är omsider en timma förfluten. Bondeståndet har i sitt tal till adeln förordat representationsreformen. Vi önska att detta tal måtte haft all möjlig förmåga att verka på dem, till hvilka det var riktadt. Bondeståndet bör dock besinna att man förändrar ej med ett afskedstal en representationsform; helt annat resultat skulle måhända en adress till Kongl. M:t med ett par millioner underskrifter åstadkomma. Om Nyköpingsbladets ställning till frågan kan man sluta af en i tidningens sednaste numer intagen korrespondensartikel, hvari, med anledning af centralkomitåns beslutade adress, bland annat yttras: Adressen upptager ganska välbetänkt endast grunddragen för ett önskadt nytt representationssätt, nemligen: samfäldta val och tvåkammarsystem. Dagligt Allehanda, byråkratiens och de förnämligaste börsmännens organ, betecknar ett sådant program såsom alltför elastiskt och förordar uppgörandet genast af ett detaljeradt förslag, beräknande att så starka meningsskiljaktigheter dervid kunde komma att uppstå, att reformlägret splittrades. Denna krok, eharu omlindad med diverse bete, är dock alltför synlig att blifva sväljd. För upprättandet från reformvännernes sida af ett detaljeradt förslag, är tiden först inne sedan det visat sig, att petitionärernes antal blir så stort, att deras framställningar måste vinna afseende. och att regeringen icke går borgareoch bondeståndens önskan till mötes, det hon ville gå i författning om upprättandet af ett representationsförslag, hvilande på de grunder dessa stånd framställt. Blifva petitionärerne manstarka, komma de nog att förena sig till grupper eller sällskaper samt omständligt diskutera den stora nationalangelägenheten, hvarefter delegerade från dessa sällskaper kunna, om så erfordras, likasom i Örebro 1850, träda tillsammans för ärendets närmare beredning. Sölvesborgsposten innehåller i det med dagens post ankomna numret en längre uppsats i ämnet, deri nödvändigheten af en snar representationsförändring kraftigt framhålles och till hvilken vi torde få tillfälle återkomma. Linköpings Tidning återger, med uttryck af sitt gillande deraf, en del af Norrlandspostens, af oss förut meddelade varma yttrande i frågan.