Aftonbladet – 23 november 1860, sida 1

hufväden. Lothard sade detta med en viss ironisk artighet. Mitt yttrande var kanske något för skarpt. återtog grefvinnan, skrattande: men det kom deraf att jag redan på förhånd inser huru ofantligt tråkigt jag skall få. Bestämdt dör jag af ledsnad, innan jag hinner till Alexandrial Omöjligt, fru grefvinna, ni bar ju redan denna första dag varit ett föremål för allas beundran. Verkligen, det har jag icke gifvit akt på. Huru olyckligt för chefen, sekonden och alla mina kamrater, att icke hafva lyckats bättre i sina bemödanden att visa er sin uppmärksamhet. . Var, förvissad, de. skola upp: bjuda alla sina krafter för att komma er att fina tiden så kort som möjligt. Chefen, sekonden och alla edra kamrater hafva således en dylik vacker afsigt, som att vilja förströ mig? Derom är jag fullt förvissad; och detsamma, fru grefvinna, har ni säkert redan märkt. Än ni då? .Jag, Lothard bugade sig och svarade med ett kall Ievade: jag älskar för tiycket haföfrun för act ens försöka att vara angenäm för någon annan qvinna. Ni är icke särdeles artig, baron Canitz. Om tillgift, jag är ju sjöman., — Lothard: gick ifrån grefvinnan, ty just nu blåste det till: i ers. — Snyggt klädde, visserligen uti , men ändock fullkomligt sjömansa kläder, uppkom nu fölket på däck, de upp sig med denna hastighet och tysthet, -som utmärker hvarje göromål å ett örlogsskepp, och afvaktade officerarnes ankomst. Tjensten kallade. Lothard bort från den älskvärda grefvinnan, som; der hon — ensamt! fruntimmer — stod bland alla dessa vilda beskäggade gastar, i sanning mera än väl i i ;