Aftonbladet – 23 november 1860, sida 1

Detta Tages yttrande emottogs med ett gapskratt af hans kamrater, och undertio minuter blef hamn ett föremål för den skarpaste drift. Derefter återvände samtalet på grefvinnan. Jag såg och talade vid: henne i Neapel på San Carlos teater;, yttrade en af officerarne. SMinnes du, Aberney, damen som åtföljde madame Dorbino; det var icke någon annan än vår älskvärda grefvinna. Hon lärer vara bes!ögtad med den rykte bara sångerskan, inföll en annan af officerarhe; åtminstone sade hon det sjelf.n Men grefvinnan är ju svenska,, menade en tredje, och madame Dorbinofransyska. Alldeles; men det hindrar. icke att grefvinnan kan vara slägt med henne ändå. Nu för tiden, sedan ångbåtar och ångvagnar kommit i bruket. har man systrar och bröder i alla delar af verlden. Man är aldrig säker för att: ej; under en resa, stöta på en nära frände.n Medan man pratade och skämtade i gunrummet under afvaktan på att klockan skulle bliiva tio och exercisen börja, stod Lotbard på däck o Pnverserade med en ung dam; som betraktade den ltt -krusade vattenytan, under det hon lekte mcd tofsarnå på sin mantilj. Men min Gud, ytirade grefvinnan Rensteihy huru kan ni påstå att lifvet ombord är angevämt? Mig förefäller det mördande tråkigt, och antingen måste man vara misantrop eller-ock: en-högst begrähsattande för att finna detfar flckande: kring ocenwh I itningsrikt. Nämm migcetr enda af de njunisgar vistans det på hafvet erbjuder.v E ÖOm jag nämnde ur . skulle ni; fru ge av ändå rv ovh derföre lembar jag åt er sjell avtäfgöra untingenmina kaniräter och jag äto missantroper eller dum