Aftonbladet – 23 november 1860, sida 1

Vår unge löjtnant ställde sig nu i sin tur framför spegeln och betraktade med särdeles välbehag sitt friska, oftr helsa och lefnadslust vittnände ansige. Ah! Du talar orå den der passageraren: som skulle medfölja till-Alexandria, inföll Tage. Ja, du; det är emung, förtjusande qvinna. Hvem är hön?, s ,Grefvinnan Nathalie Renstein, gift med chefens systerson, en ung: hofrättskarl; som lider af lungsot och en ohygglig magerhet. Gulblek som pergament, men rik. Nu skall det äkta paret till Alexandria; grefven, för att derstädes, om det är möjligt, återfå sin helsa och sitt förlorade hull, något som jag för den vackra grefvinnans skull hoppas icke låter sig göra. Hon har redan varit gift med detta lefvande skelett i två år, och som lr grefven redan var en skröplig ruin, då hun förenade sitt och hennes öden, tycker jag det nu vara tid för döden att upplösa det band, som ej af kärleken blifvit sammanknutet. xOch ena dylt 4 kan du källa förtjusande; inföll T Jay min väd.: Ju meracafideönoa och jo mindre sf engel; som finnes hos ett fruntimmer, ju farligare är hon. Jag för min del afskyr de der ljufva, milda, hangifna englars De, som dag ut och dag in äro siglika; rena som snö; enformiga som stiltjen under en seglats, och tråkiga som sjelfva ledsnaden, Nej; den gviöna. jag vill älska, hön skall vara en förtjusande liten satan; som plågar och bedårar mig, alldeles lik vår grefvinna Lycka till, sade: Tage. . Hvad dig angår, min: kära Aberney;? kan jag våga hvad som helst uppå att du blir ursinnigt betagen i benne., Jagl Tage såg med ömkan på kamraten Deh dag randas ej, då jag låter bedåta mig af.en qvinna.