Aftonbladet – 22 november 1860, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. Hvem är vansinnig? Ea händelse, som nyli sen tilldragit sig i södra Frankrike, bevisar, att det verkliga lifvet ofta erbjuder lika oförutsedda och besynnerliga konflikter, som någon teaterförfattares el: ler romanskribents arbeten. På ett gammalt, äfsides liggande slott i en provins, som sällan besökes aj sesande, haren gammal adelsman vid namn Xavier le N... i många år framlefvat ett stilla och -tillba:? kadraget lif. . Han är enkling och har en ,son, som efter fulländade studier i Paris stod i begrepp att sifta sig med en vackor och rik flicka af god familj ( och för formaliteterna vid ly ningen vände sonen sig till fadern, för att få veta; i hvilket mairie han sunde erhålla sin mörs dödsattest. : Denna: så natur. iga fråga tycktes sätta den gamle adelsmannen ,i stor förlägenbet, och länge gaf han blott undvikande svar. lutligen sade han till sin son: Jag harlänge lolt för dig en hemlighet, hvilken är lika smärtsam för dig som sårande för vår familjs ära. Jag har i tjugo år låtit dig tro, att din mor är död ; men :ag har bedragit dig, och ej allenast dig, utan äfvån la andra. Din mor lefver — men hon är vansins vig. — Och i ett afsides torn på det gamla slottet visade han nu sin son ett rum, som i tjugo ås tid ke öppnats af någon annan än honom sjelf och en vålitlig tjenare, och der den olyckliga qvinnan lefde ostängd. Man kan lätt föreställa sig den stickar 10ge mannens sinnesrörelse vid en sådan. upptäckt. Att öppna dörren och kasta sig till sin mors fötter var ett ögoubliecks verk, och midt under de ömhetsvevis och tårar, hvarmed: han öfverhöljde den olyckiga, gjorde han sin far de bittraste förebråelser,för tet han ej tillåtit honom, att vårda henne. Då det au ej längre kunde döljas, att den arma qvinnan efde, blef det nödvändigt, att brudens familj skulle å se benne. Presentationen försiggick således. Men a tilldrog sig något, som ingen, ej eu gång slottets gars, hade ansett möjligt. Fra N... började nemigen tala lika förnuftigt som, nägon af de närvarande och påstod, att hon från sitt äktenskaps början varit ett offer för den orimligaste och outhärdligaste svartsjuka. Af fruktan att bli dödad af sin man hade hon låtsat vara vansinnig; Men i så måuga vittnens närvaro fruktade hon ej att förklara, att hon ej var vansinnig, och att hennes man varen tyrann. Man kan lätt döma till verkan af denna för klaring: . 1:usets läkare anställde noggrann unders ning, och kom: slutligen till. det rosultatet, att — mannen var förryckt. Ja, det var verkligen ej den olyckliga hustrun, utan mannen, som mistförståudet. Han befinner sig nu på ett dårhus i närheten af Blois.