Aftonbladet – 22 november 1860, sida 1

han pistolen ut genom fönstret och sade med dof röst: . ; Ni har handlat som en niding och der före har jag nu befriat mig ifrån frestelsen att döda er, hvilket ni förtjenade. Han tryckte handen öfver pannan liXsom för att tvinga de vilda tankarne till lydnad under den allsmäktiga viljan. Tage stirrade på sin rival, nästan bedöfvad af hans uppförande. , Slutligen bröt han tystnaden i det han lade tillbaka pistolen. Skuldfrid skall aldrig glömma att ni vägrat henne detta samtal. Ah! jag är hämnad; fullkomligt hämnad. Tage hånskrattade, Om man sagt mig: . Du får en timmas samtal med Skuldfrid, men för denna timma fordrar jag ditt lif, så hade jag utan betänkande offrat det. Vi, som stulit ifrån mig denna lycka, ni har ostraffadt fått göra det. Ah, om ti egde aldrig så många lif skulle ni ej med dem kunna gälda mig detta ögonblick. Hvarföre jag ej dödat er och mig sjelf förstår jag ej. Icke jag heller, mumlade Tage. Hvad eger väl mitt lif for värde? Det var er, icke mig, hon Kallade till ett möte! I devy med: vetande ligger ett helvete, somendast Kan uppvägas af det ni nu erfar; af. Hennes förödmjukelse och smärta, då hon finner sig vara intet för er. Lotbard gick fram till Tåge, lade sin hand på hans skuldra-och sade med eftertryck: Öppna dörren, ifall en droppa. at hederligt blod-finnes hös er, Tvinga mig ej alt spräfiga den; jag måste ut. Ja, ni måste ut. Ja sannerligen, ty klockan är nu en qvär! på åtta. Om tre qvart skall ni emottaga vakten. Tage skrattade. vildt. Spräng dörren, ni skall ändå komma för sent. Herr löjtnant, jaga nu en kula gehöm ert hufvud; ni har försummat er tjenst — Lothard ryckte upp sin klocka, kastade en