SKULD OCH OSKULD. ) BERÄTTELSE MARIE soPHIE SCHWARTZ. Efter läsningen af dessa rader fattade Lothard om skuldrorna på Tage och utropade med förfärlig vrede: Usling! hvad har du gjort! Jag har hämnats; och endast öfver mitt lik går vägen till henne.n Lothard bokstafligen slängde Tage åt sidan och sprang fram till fönstret. Ögonblickligen kastade sig likväl Tage emellan detta och Lothard, sägande med ett gräsligt gäckeri: I fall; ni har lust att springa ut genom fönstret Möter det tvenne hinder: för det första att ni bryter benen af er, och för detandra att jag icke tillåter det. Jag är icke mera ett barn nu, liksom den tiden då ni ville tvinga Skuldfrid att sjunga. ,Jag är blifven en man med lika stärka muskler som ni, och så länge jag kan röra en enda af dem skall ni icke komma ur detta rnm. För öfrigt är tiden förliden, klockan är sju. Skuldfridvet nu att ni glömt henne, att ni för henne icke hyser något intresse. Ett qväfdt rop af förtviflan undföll Lothard. Adrorna svälde på: hans panna ooh hvarje drag ivhans ansigte gaf tillkänna en våldsatn strid! ? hans själ. C Hanstörtade: fram till bordet och ryckte: åt sig:en af pistolerna: sÅndtigens, utropade Tage och fattade den :; men det behöfdes blott detta: utrop af fagerförvatt återkalla Lothards till :besinving; ty ögonblickligen brann. skottet;af. ;.Lotbard Kade afskjutit det i luften; derefter slungade 737 Se Å. B. n:r 237—242, 244—246, 248260 och 262—274,